Vad som saknas är vad detta "återtag" skall innebära.
Att lägga allt mer på landsbygdsprogrammet - för att göda byråkratin - som intrycket varit av hanteringen av Livsmedelsstrategin - är en helt meningslös, kortsiktig funktion när man ser hur svenskt jordbruk fungerar i ett europeiskt perspektiv.
Först kan man konstatera att enligt europeiska uppgifter har svenska folket en god personlig ekonomi.
Enligt nedan diagram:
Medan svenskt jordbruk är i en helt annan situation.
Utan gårdsstöden är konkursen ett faktum!
Därför måste den svenska hanteringen av CAP förändras - om man menar något alls med Livsmedelsstrategin.
På nedan bild kan man tydligt se hur svenskt jordbruksekonomi skiljer sig från alla andra länder inom Europeiska unionen!
Undantagen är Luxemburg (med sin speciella ekonomi, bankväsende och mjölkproduktion inom lantbruket) och Finland (som är klart medvetna om sin situation till skillnad från svensk obefintlig insikt)
Politiken framöver kan enkelt uttryckas i två vägar.
En väg är den som minister Pagrodski en gång klart uttalade:
"Jordbruket är en gammal näring under avveckling".
Och då är problemet löst. Ambitionerna som Livsmedelsstrategin uttrycker är inte värt ens trycksvärtan på det papper som man skrev under. (Kanske var digital underskrift - ännu mindre värt).
Man kan också resonera på ett annat sätt. På nedan bild visas jordbruk sett ur areal per nation i procent. Hur stort det nationella jordbruket egentligen är. Och då borde man inse att svenskt jordbruk, som näring, är en nationell obetydlighet och borde inte vara något problem att stötta politiskt och ekonomiskt - för vinsten är större än risken att något blir fel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar