onsdag 20 juni 2018

Riksdagsledamöternas bristande rättsinsikt.



Den "nya" djurskyddslagens debatt i Riksdagens vid beslutet den 14 juni 2018: Riksdagens WebbTV


Hanteringen i Riksdagen påminner tydligt om Parkinsons tredje regel som stämmer väl med Riksdagens hantering i debatten. Debatten tog 2 timmar och 24 minuter (Ju mindre ett problem är desto större blir debatten). Ett typiskt agerande i dagens politik.

Det allvarligaste är Riksdagens inkompetenta hantering av rättssäkerheten där den enskilde medborgaren genom beslutet om Djurförbudets hantering visar ledamöternas allmänna brist på rättskänsla. Trots att enskilda riksdagsledamöter motionerat i frågan.

Hur man skall agera framöver i frågan ligger alltså helt på den enskilde medborgarens axlar framöver - efter Riksdagens svek.

En "detalj" som visar djurskyddslagens rättshaveri är det uppenbara galenskapen då lagen inte gäller aktiebolag på samma sätt som enskilda medborgare, eller "F-skattare" inom jordbruket.

Att man inom jordbruket ser på framtiden med en viss ängslighet visar denna artikel.

Kopierat från Riksdagens webb:

"Djur ska skötas i en god djurmiljö och den som har ansvar för djuret ska ha tillräcklig kompetens för att kunna se till djurets behov. Djur ska kunna utföra sådana beteenden som de är starkt motiverade för och som är viktiga för att de ska må bra och de ska även skötas på ett sådant sätt att beteendestörningar förebyggs. 

Det klargörs också i lagen att tamdjur inte får överges och det införs ett förbud mot att djur tränas för eller används i prov på ett sätt som innebär lidande för djuren. Riksdagen sa ja till regeringens förslag om en ny djurskyddslag. 

Riksdagen sa också ja till regeringens förslag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen. Ändringarna innebär att personal inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten, trots tystnadsplikten, i vissa fall får rätt att lämna uppgifter om djurskyddsproblem till de myndigheter som berörs.

Lagen och lagändringarna börjar gälla den 1 april 2019.

Dessutom riktade riksdagen en uppmaning, ett tillkännagivande, till regeringen att regeringen i ett lämpligt sammanhang bör se över beslutsprocessen för djurförbud."

tisdag 19 juni 2018

Landsmötet 2018

Årets Landsmöte skedde på Mariedals vandrarhem i Hammenhög. I traditionell modell. De medlemmar som kom från norr, Halland och Västergötland, hade med sig det efterlängtade regnet. Vilket man påpekade till skåningarnas glädje. Man fick ju därmed någon nytta av "samojederna".


torsdag 14 juni 2018

Debatten går igång


I dagerns webbinarium där man behandlade blivande CAP, så påstods att Småland hade problem med kväveförluster i jordbruket. Inte i klass med Holland eller så men större problem än Tyskland. Man undrar ju om de som plockat fram dessa uppgifter har varit i Småland! Vem ligger bakom dessa uppgifter? Hur har man fått fram dessa uppgifter? Och, hur tänker man när skogrika Småland blir ett miljöproblem.... i jordbrukspolitiken? (Se föreläsningen i nedan länk)


http://landsbygdsnatverket.se/

söndag 10 juni 2018

Utan bönder ingen civil beredskap

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) tillsammans med Försvarsmakten och Länsstyrelserna gick i slutet på maj ut med en bred kampanj under namnet ”Krisberedskapsveckan”.
Men om Sveriges gränser stängs beräknas maten ta slut inom tre dagar. I första hand beror det på bränslebrist, men även om det fanns transportmedel så skulle maten vara slut inom en vecka. Sedan 1990-talet har vi inga beredskapslager alls längre, varken av mat eller bränsle. Antalet bönder har minskat drastiskt och landets självförsörjningsgrad på mat är nu mindre än 50%.
Vi kräver därför att:
1. Ge alla småbrukarorganisationer och andra bondeorganisationer en aktiv och permanent plats i ledningen för den nationella civila beredskapen.
2. Höj självförsörjningsgraden så att Sverige likt Finland kan ge hela befolkningen mat i händelse av kris.
3. Återskapa beredskapslager för livsmedel och bränsle.


Bakgrund
Samtliga riksdagspartier stod bakom de beslut och uppgörelser som har försatt oss i det här sårbara läget. Både när det gäller civil beredskap och avskaffandet av en egen svensk jordbrukspolitik. Det skedde som led i en allmän politisk omsvängning. Privatiseringar och marknaden som som lösningar på alltfler problem, därtill med EU och frihandelsavtal som pådrivande i utvecklingen.
Partierna skyllde också på att det var ett ”nytt säkerhetspolitiskt läge” och att vi kan köpa mat från andra EU-länder i händelse av en kris. Tidigare erfarenhet från 1970-talet visar dock att många europeiska länder drabbas samtidigt när det blir brist på mat eller bränsle. Utrikespolitiska deklarationer om EU:s solidaritet för att trygga den civila beredskapen bygger därför på en illusion. Varken EU eller marknaden kan ersätta offentligt ansvar i händelse av en kris.
Det är bra att politikerna nu har vaknat och talar om beredskap i händelse av kris eller krig. Men att uppmana varje individ att ta ansvar för sin egen beredskap, det liknar mest en dimridå. Att återuppbygga den beredskap och matförsörjning vi en gång hade är en nödvändighet – och allas vårt gemensamma intresse.
Bönder och även småbrukare, är centrala för den civila beredskapen. Inte bara för att de producerar maten, utan också för det tekniska kunnandet och den decentraliserade maskinparken som behövs vid en allvarlig kris.

Initiativtagare
Guy Allan Svensson, ordförande, Familjejordbrukarna
Jonas Wangsten, ordförande, Förbundet Sverige Småbrukare
Torgny Östling, ordförande, NOrdBruk
Birgitta Hedström, ordförande, Odlarföreningen Små frön
Markus Malm, ordförande, Framtidsjorden
Mikael Sandström, ordförande, Jordens Vänner
Maja Magnusson, verksamhetsansvarig, FIAN


onsdag 6 juni 2018

Tasman och gruvan



Högriskprojektet i Unesco-området Östra –Vätternbranterna sågat  sönder och samman av fullmäktige i JKPG!

Politiker från  JKPG tog del av problematiken under riksdagsuppvaktning, och har säkerligen skaleffekts-uppgifter att torgföra/förankra bland de aliansen-partierna som ej verkar förstått /insett vidden av problematiken för JKPGs medborgare!




söndag 3 juni 2018

Landsmöte 2018

Välkomna till Familjejordbrukarnas Landsmöte  2018 

STF Vandrarhem i Hammenhög


Preliminärt Program 

Lördag 16 juni
9.00 Frukost
10.00 Styrelse o valberedning samlas
12.00 Lunch
Därefter utfärd.
18.00 Stämman öppnas
19.00 Middag

Söndag 17 Juni
8.00 Frukost
9.00 Stämman återupptas
12.00 Lunch

Anmälan till Landsmötet

Senast den 6 Juni till:

Nisse :  tel 0703-142923

Arne:  tel. 0411-532060
arne-andersson@skivarp.se

Lena: 
lena.jeppssson@gmail.com
________________

Kostnaderna beror på hur man väljer, så hör med Nisse eller Arne, ni som inte har uppgifterna via tidningen.

lördag 2 juni 2018

Reservation to draft resolution on the CDG-meeting 18 06 01





Känsligt ämne

I fredags presenterades förslaget till nya CAP. Det blev beskrivet här (Irland),  här (Finland) och här (Sverige- LRF).
Hur skiljer sig reaktionerna åt?

Den svenska reaktionen (LRF) är intressant så tillvida att man ömmar för de företag som är störst, vilket lyser igenom. En reaktion som inte verkar vara så tydlig i Finland och Irland.

Hur skall man i Sverige kunna lyfta denna fråga till offentligheten då majoriteten av LRF:s medlemmar knappast hör hemma i de kretsar som drabbas av den planerade förändringen?
Enligt vad som publicerats i LRF-media om medlemsantalet. Drygt 100 000 medlemmar som räknas till företagarkretsen, medan de som drabbas av förändringen i CAP, gårdsstöden, är maximalt 3000 företag.

En gammal fråga inom LRF-kretsar blir åter aktuell: "Är det bra att bönderna blir färre eller är det dåligt?"

Eller, något som man borde lära sig från schackspel, att offra sina bönder kan bli dyrt för spelets resultat. I Sverige har man sedan det jordbrukspolitiska beslutet 1947 haft som ambition att förbruka sina bönder. Hur många av LRF:s medlemmar kan räknas som bönder? Hur många kan räknas som lantbruksföretag som skall kunna konkurrera på marknaden? Är storleksrationaliseringens fördel bara en myt?

Frågorna hopar sig! Verkligheten blir påträngande och snart måste både LRF och politiken inse att svenskt jordbruk är verkligt småskaligt och en ekonomisk bagatell som inte längre kan hanteras i storsvensk anda. Även de 3000 företag som hotas måste inse att den klassiska inställningen som gäller i ett civiliserat samhälle fortfarande gäller: "Det som är bra för de minsta är bra för alla!"

fredag 1 juni 2018

Ekonomiskt kaos

Det mest genombelysta området i svenskt samhälle är utan tvekan jordbruket. Av tradition. Av politiska orsaker och efter 1995 den "gemensamma marknadens" behov av statistik där ju jordbruket (CAP) är det enda egentliga gemensamma. Därför borde den förändring av statistiken som SJV gjort under åren oroa. Man ändrade i jordbruksstatistiken och lade in även andra inkomster än jordbruksinkomster i jordbrukarfamiljens ekonomi. Vilket förändrade utfallet av uppgifterna. Och verkligheten doldes därmed. När man påpekade detta för aktiva (Jordbruksdepartementet) i Stockholm ifrågasattes de verkliga siffrorna med svaret att: "så litet kan det inte vara då alla bönder kör fyrhjulsdrivna SUV-bilar". Frågan blev därmed stendöd.

I övriga EU används för det mesta fattigdomsbegreppet "60% av landets medianinkomst" som nedre gränsen för beskattning. Inkomster under detta beskattas inte - för att förtydliga frågan. Men så är det icke i Sverige. Vilket drabbar småföretagare på ett radikalt sätt. Och för bönder i synnerhet under de senaste trettio åren. Då jordbrukets produktpriser i stort sett stått still i nominella siffror.

I den dagsaktuella debatten om flyktingsfrågan har frågan kokat ner till ekonomiska siffror. Och för småföretagare som inte kan kompensera sig med höjda fakturor, som jordbruket, så är medianinkomstens utveckling ett bevis på jordbrukets usla ekonomiska utveckling. Och debatten om statens skattebehov avslöjar hur illa det egentligen är.

I nedan länk finns intressanta uppgifter om medianinkomstens utveckling under åren, som i övriga EU är det som styr skattetrycket på låga inkomster (men så icke i Sverige där arbetsgivaravgiften startar vid krona Ett i inkomst, och kommunalskatten vid cirka 20 000kr i årsinkomst.)

/eso-rapporten-en-helt-nodvandig-beskrivning-av-de-ekonomiska-konsekvenserna-av-migrationen/

onsdag 30 maj 2018

Finansministern och jordbruket

Finansministern besökte LRFs stämma. En artikel i ATL redovisar detta. Det tycks varit en ganska gemytlig tillställning. Finansministern uttryckte en vanlig uppfattning om jordbrukspolitiken och villkoren för svenskt jordbruk. Varför gnälla, alla stöden gör ju att fastighetsvärdena bara ökar? En åsikt som man hört från Agrifood i snart ett halvt sekel. Något som kan ifrågasättas om man jämför med andra typer av fastighetstillgångar.

Den svenska politikens usla förmåga att nyttja möjligheterna till återtag betraktade inte finansministern som ett större problem, efter vad man får som intryck av artikeln i ATL. Men sett ur svenskt jordbruks ekonomiska situation borde kanske finansministern fundera något på då hon hänvisade till livsmedelsstrategin som en politisk höjdpunkt. Resonemanget tyder på att finansministern gjort en snabb genomgång av jordbrukspolitiken inför LRF-mötet. Det visar på värdet av jordbruket sett ur ett Stockholmsperspektiv. Någon större förståelse inför de framtida hoten om kraftiga nedskärningar i CAP som vissa varnar för - och som kommer att drabba svenskt jordbruk mer än i övriga EU då just gårdsstöden är helt avgörande för svenskt jordbruks existens - fanns inte.