måndag 24 september 2018

Konventionen om biologisk mångfald

Ny samverkanplattform bildad – Svenska Brukarnätverket för Traditionell Ekologisk Kunskap
Den snabba utvecklingen av det moderna samhället har generellt inneburit en hög belastning på naturen och dess biologiska mångfald. Samtidigt har historiskt grundade kunskaper om naturen och brukningsmetoder hos urfolk och lokala samhällen (av brukarkulturer) trängts tillbaka och riskerar att förloras, vilket också har uppmärksammats internationellt.
FN:s Konvention om biologisk mångfald (CBD), antogs av Världssamfundet vid toppmötet i Rio de Janeiro 1992 som ett led i arbetet för miljö och hållbar utveckling. Konventionen antogs i vårt land 1994 och den är därmed rättsligt bindande även hos oss. Det är en bred naturvårdskonvention med ett angeläget syfte. Intressant nog innehåller den även delar som handlar om brukande- och rättighetsfrågor och bevarande och utveckling av traditionella kunskaper som innehas av urfolk och lokala samhällen (av brukarkulturer) vad gäller bevarande och nyttjande av biologisk mångfald, både vild och domesticerad. I detta inryms hållbara brukningsmetoder, förvaltning av mark och biologiska resurser i sina naturliga sammanhang (in situ), och även jakt och fiske. Det handlar också om sedvänjor, livsstil, traditioner, immateriella värden och andliga aspekter, förhållningssätt till livsmiljö och framtid samt historiska förhållanden.
Konventionen syftar till att staterna ska respektera och bevara traditionell kunskap som är relevant för bevarandet och det hållbara nyttjandet av biologisk mångfald, främja en bredare tillämpning och kunskapsbärarnas deltagande i processer som rör genomförandet av CBD och där traditionell kunskap eller sedvanligt nyttjande berörs. Allt detta kommer till uttryck i konventionens kapitel (artiklar) 8(j) och 10(c).
Ännu, och alltså långt mer än tjugo år sedan den antogs, har dessa delar i konventionen inte omsatts i någon märkbar handling i vårt land. Det är möjligt att det ”fallit mellan stolarna”, men det kan kanske också antas att detta uppfattats som ett svårhanterligt inslag inom ramen för den etablerade svenska modellen.
Men man måste därmed fråga sig hur nationella politiska beslut och förvaltningsmyndigheters ageranden egentligen överensstämmer med den internationella överenskommelsen och ansvaret och behoven för urfolk och lokala samhällen (av brukarkulturer) vad gäller att respektera och bevarande och utveckling av traditionell ekologisk kunskap och sedvanebruk i vårt land. Denna frågeställning ligger också i bakgrunden för det regeringsuppdrag som Miljödepartementet gav Naturvårdsverket i mars 2017 angående nationellt arbete om traditionell kunskap och hållbart nyttjande av biologisk mångfald.
Mot denna bakgrund har nu mobiliserats för att bilda det Svenska Brukarnätverket Traditionell Ekologisk Kunskap. Detta sker nu som en samverkan mellan FSF, Familjejordbrukarnas Riksförbund, Föreningen Naturbrukarna SverigeFöreningen Svenskt Fjälljordbruk (interim)Arbetsgruppen Skärgårdsbönder inom Skärgårdarnas Riksförbund samt Förbundet Sveriges Småbrukare. Med denna samverkansplattform representerar vi därmed och tillsammans ett flertal levande kulturarv och ett större antal kunskapsbärare verksamma i historiska kulturlandskap spridda över hela landet.
Syftet med denna nya samverkansplattform är att utifrån våra respektive perspektiv, roller och möjligheter medverka och komplettera det nationella arbetet för att stärka bevarandet av och respekten för traditionell kunskap och sedvanebruk för hållbart nyttjande av biologisk mångfald i enlighet med CBD. Avsikten är också att utveckla kunskaper och våra möjligheter vad gäller hållbar naturförvaltning och gröna näringsverksamheter, samt natur-, kultur- och andra samhälleliga värden.
Vår samverkan sker till att börjas med informellt, men det är vår avsikt att ytterligare bredda och vidareutveckla detta, i första hand nationellt. Vi söker därför kontakt med fler minoritetsgrupper som representerar brukarkulturer inom ramen för CBD. Vi återkommer med information om det fortsatta arbetet.

tisdag 18 september 2018

Ur Tidningen Västsverige 14 september 2018

Möjliga framtidsutsikter inom det globala jordbruket

Häromdagen kom ett för många överraskande besked från USA, att president Donald Trump hade sagt upp handelsavtalet NAFTA som hanterar kontakterna mellan Mexico, USA och Canada. Orsaken var att president Trump anser att villkoren missgynnat USA. 
Som det kanske framkommit är USA nästan i ett reguljärt handelskrig med flera andra, som Kina och EU.  President Trump vill bryta upp flera stora handelsavtal i syfte att förbättra villkoren för USA och den amerikanska ekonomin. Med den enorma skuld som USA sedan lång tid lever med är det en ganska akut åtgärd som president Trump ger sig i kast med. Att Donald Trump är en ovanlig amerikansk president torde de flesta ha insett. Att ge sig i kast med alla system och avtal som styrt internationell handel de senaste fyrtio till femtio åren och ändra på allt detta inom en mandatperiod som amerikansk president borde vara en övermäktig uppgift. Men är nog nödvändigt för en amerikansk överlevnad.

Började bråka
När USA började bråka med Kina för snart ett år sedan drogs jordbruket in direkt i konflikten. Den amerikanska exporten av majs och soja till Kina har varit stor under lång tid och blev direkt belagd med importtullar i Kina. Kineserna sökte omedelbart nya kontakter i Brasilien och Argentina. Donald Trumps främsta supporters, de amerikanska farmarna fick ta första stöten som därmed tvingade presidenten att snabba på processen. Därmed är alla handelsavtal osäkra. 
Världshandelsorganisationen WTO, som styr alla dessa handelsavtal och handelsprinciper genom nationella medlemskap i WTO, kommer att ha mycket att göra framöver då nya konflikter uppstår inom alla områden. Och WTO lade fast mycket av dagens internationella regler inom jordbruksområdet på 1980-talet, vilket synnerligen påverkade svensk jordbrukspolitik då svensken Mats Hellström var styrelsemedlem i WTO under några år och även som den svenske jordbruksminister som initierade avregleringen och ”Spårbytet” 1990. Detta har påverkat svenskt jordbrukspolitiskt tänkande på ett radikalt sätt ända fram till dagens politik.
Den amerikanske jordbruksdebattören Mark Ritchie från IATP, Minnesota, förklarade i mitten av 1980-talet hur Ronald Reagan i sin kamp mot Sovjets spannmålsproduktion använde spannmålsbörsen i Chicago för att sänka världsmarknadspriserna genom att pressa ner de amerikanska spannmålspriserna under produktionskostnaden. Det påverkade hela världsmarknaden neråt i pris, vilket tvingade bl.a. USAs farmare att odla mer för att kompensera sig för sänkta priser. Taktiken fungerade, vilket vi såg när berlinmuren föll och Sovjetunionen upplöstes. Men konstaterandet som Mark Ritchie gjorde, att USA sålde sin spannmål till halva produktionskostnaden blev på sikt en dyr seger för USA. 

Krossas
Idag, när den amerikanska imperiedrömmen håller på att krossas måste även USA sälja till minst produktionskostnaderna. Det vill säga till dubbla dagens världsmarknadspriser om man skall ha 100% kostnadstäckning! Där av alla stundande förändringar.
Enligt den indiske jordbruksdebattören Devinder Sharma sätter WTO nu press på det indiska sociala systemet att stötta fattiga medborgare, som är en försäljning av livsmedelsgrödor till fattiga konsumenter till låga priser via statliga inköp från Indiens 600 miljoner småbönder och lagerhållning till garanterade priser av ett antal olika grödor. Istället för socialförsäkringar som inom EU, eller matkuponger som i USA. Ett helt annat sätt att bedriva social verksamhet än i västvärlden. Men som betraktas av WTO som jordbrukssubventioner som bryter mot de internationella jordbruksavtalen. Avtal som i princip låser de internationella spannmålspriserna på 1980-talets nivåer. Ett system som tydligen nu är i skottgluggen för alla jordbruksnationer.
Devinder Sharma är synnerligen kritisk mot den orättvisa som han anser att särskilt de 600 miljonerna indiska bönder drabbas av. Det är inte enbart en kritik mot indiska förhållanden utan även skillnaden mellan utvecklingsländers och industriländernas villkor i dessa avtal som skett under åren. Det senaste var tänkt att hanteras under vårens WTO-möte, men kanske att Donald Trump rörde om i grytan redan då. Därför att WTO-mötet i Argentina blev ovanligt kort. Och nu tycks USA komma med nya bud. Indien och Kina har gått samman och satsar på motangrepp mot fenomen som man inte gillar i den amerikanska jordbrukspolitiken Farm Bill och EU:s CAP.

Naturligt
Sett ur den vinkel att hela den internationella handeln med jordbruksprodukter utgår från den världspolitiska situationen på 1970-talet när villkoren bestämdes på 1980-talet är det ganska naturligt att man nu ser över hela processen. Devinder Sharma konstaterar ur sin indiska vinkel att många amerikanska och europeiska jordbruksprodukter är subventionerade och nämner ett antal såsom för EU:s del (aktuella för Sverige) smör (71%) och pulvermjölk (67%). 
En stor del av dessa stöd har kallats miljöstöd av olika slag. De protesterande från svenskt lantbruk – mot att bli kallat ”miljöfarlig verksamhet” – inser inte att det är en del av den subventionspolitik som WTO-systemet skapade på 1980-talet, som gav möjlighet att stötta jordbruket utifrån en annan vinkel, den ”gröna boxen”, miljöstöden. Men då måste naturligtvis först ett miljöproblem beskrivas som man sedan kan ge stöd till för att vilja rätta till. Där av den tydliga miljöinriktningen som nya CAP-förslaget har och den makt och inflytande som miljöorganisationerna har i spelet om jordbruket. Det är egentligen bara att hoppas på att den indiska och kinesiska kampen för ”raka rör” blir framgångsrik därför att dagens internationella, europeiska och svenska jordbrukspolitik är både omoralisk och destruktiv för både världens jordbrukare och i synnerhet för Sveriges jordbrukare.
Slutsatsen blir att Sveriges jordbrukare inte kan förvänta sig någon svensk anpassning för de framtida villkoren - i tid - för jordbruket hos de svenska politikerna och ekonomerna. Den svenska jordbrukspolitiken är knappast i balans med omgivningen. Det tycks bli tuffa tider framöver som nu startat med en rejäl torka sommaren 2018. 
Thomas Gunnarson
Sekreterare i Familjejordbrukarnas Riksförbund

tisdag 11 september 2018

Om avregleringsbeslutet.



De enda som kan begagna sig av regeln Pacta non sunt semper servanda utan att motparten har makt att göra något åt det är väl då möjligen de kooperativa föreningarna själva. Det är väl inte många i dag förstås som minns ”branschstödsbluffen” i avregleringen 1990. ”Det största skamgreppet i föreningsrörelsens historia”, som det stod i en tidning.


Pacta sunt semper servanda = avtal behöver inte alltid hållas. Som vanligt en fråga om makt, ”Den starkes rätt!”





1990 års avregleringsbeslut innebar att Sveriges bönder skulle få konkurrera fritt utan gränsskydd eller  nationellt stöd på en dumpad världsmarknad, vilket skulle ge billigare mat till konsumenterna, vilket var syftet. Det beslutet var alla politiska partier ense om i Riksdagen utom dåvarande MP.

Vi skulle bl.a. få ta emot import från EG:s överskottsproduktion, vilken såldes med exportsubventioner på världsmarknaden, vilket sänkte priserna till nivåer som vi inte hade en chans att konkurrera med.

Vi skulle bla pga den förväntade ökade importen få ett mjölköverskott som skulle kosta 1.500 miljoner (motsv väl i dag ca 2.500 miljoner) om året att lyfta ut på världsmarknaden, vilket skulle   betalas med sänkta avräkningspriser av mjölkproducenterna.

För dem, vilka inte trodde sig kunna klara den konkurrensen, vilket även gällde spannmål mm, så anslog regeringen ett avvecklingsstöd för svenskt jordbruk på 14.000 miljoner. Varav 13.750 miljoner skulle gå till avveckling av spannmålsproduktion och 250 miljoner till mjölkneddragning (jordbruket enskilt ekonomiskt viktigaste bransch - 40 % av jordbrukets samlade intäkter)

Det skulle ge 80 öre per liter mjölk som levererats år 1989, efter en stafflad skala, månad för månad. Ju snabbare avveckling av självförsörjningsgraden (sic) desto bättre betalt. 80 öre, 70 öre, 60 öre osv.

Samtidigt fanns liknande avvecklingsprogram i EG (prenumererade på Farmers Weekly på den tiden, där sådant stod att läsa) som vi ju inte ens var påtänkta att bli medlem i då. Där producerades ett överskott pga att man, när kvotsystemet infördes 1984 delat ut för höga kvoter. Där betalade man ett par kr per liter i neddragningspremie till sina bönder.

Få bönder nappade på det snålt tilltagna svenska budet (80 öre) och branschföreträdarna SMR (Svenska Mejeriernas Riksförening - numera omdöpt till Svensk mjölk) började fundera på hur detta skulle sluta. På inrådan av SMR-medlemmen Arla (60 % av rösträtten i SMR) beslutade man införa ett branschstöd på 40 öre litern, att löpa parallellt med det statliga stödet, efter samma stafflade skala.

Detta meddelades i början av november 1990, genom ett anbud adresserat till varje enskild mjölkproducent i de olika mejeriföreningar som var medlemmar i SMR. Ett anbud som för acceptans bara fordrade att man fr.o.m. november månad upphörde med leveranserna om man ville få de 40 öre. För varje månad senare som man anslöt minskade stödet efter den stafflade skalan för att var slut i mars 1991.

Detta stöd fick NO nys om och just då satt en utredning som bland sina förslag till ny lag hade ett som ville förbjuda den typen av branschstöd. Men det fanns ingen lag som förbjöd det ännu så SMRs beslut var helt lagligt och kunde inte stoppas med lagliga medel. NO vände sig till jordbruksministern och klagade på stödet, utan att NO alltså hade någon lag som förbjöd stödet - bara löst tyckande med hänvisning till en punkt i en utredning som inte ens kommit till riksdagen.

SMR krävde då ett möte med jordbruksministern, som föreslog SMR att de skulle ändra litet på beslutet för att tillmötesgå NO, vilket de naturligtvis inte behövt gå med på och troligen inte heller gjort det om de förstått konsekvenserna. Ändringen som ministern föreslog var att istället för att SMR samordnade utbetalningen till bönderna så skulle varje mejeriförening betala ut pengarna direkt till de bönder i den egna föreningen som upphörde med produktionen.

Spelar väl ingen roll hur pengarna betalas ut, det viktigaste är ju att bönderna får sina pengar, tyckte SMR. Och NO skulle bli nöjd, trots att NO inte kunde kräva någonting.

Den 12 december 1991 hade Arla sin stämma och då hade mängder av bönder antagit anbudet och upphört med produktionen. Och då beslutade Arla att inte betala ut det utlovade branschstödet till sina medlemmar och motiverade det med att NO förbjuder branschstödet, vilket NO alltså varken gjort eller haft makt (lag) att göra. Den bluffen går säkert våra korkade medlemmar på, tänkte kanske Arla?

På SMR blev man ju helt chockad över detta svek från Arla och fick också ta emot mängder med samtal från förbannade bönder som låtit sig luras. Många hade ringt till SMR innan de skickat sina kor och frågat: Är allting klart nu då - kan jag lita på det?

Och fått svaret: Det kan du lita på - allt är klart, det är bara att skicka korna. Arla lurade alltså inte bara bönderna utan även SMR. Inte minst kanslichefen tog mycket, mycket illa vid sig eftersom det var han som i de flesta fall lovat de bönder, som ringde, att allt nu var klart.

Det var bara ett mejeri som fullföljde det utlovade åtagandet och betalade ut det ”utlovade branschstödet” till sina avvecklande medlemmar och det var Falköpingsmejeriet, med sin VD Thomas Anderson vid rodret. Och han hade ändå varit motståndare till ett branschstöd från början, men rättade sig efter det gemensamma beslut som tagits i SMRs styrelse.

Heder åt Falköpingsmejeriet, dess medlemmar och dess tidigare VD, som höll vad som utlovats.

Hans Röös

onsdag 15 augusti 2018

Stort och/eller smått

Nedan bild är en spådom för framtiden.
Den visar hur ett allt mindre antal, stora jordbruksföretag levererar allt mer av den urbana befolkningens mat, medan allt fler människor söker sig ut på landsbygden och blir bönder.
Visserligen från USA, men det brukar bli som i Amerika här i Sverige efter ett tag.


Hur det sett ut i Sverige under förra seklet kan man läsa om här.

torsdag 9 augusti 2018

Andra spår i torkan

I spåren efter Brexit kommer andra frågor upp. Är nästa CAP en sådan händelse i europeisk politik?
I en artikel, The gradual abandonment of the only integrated European policy, oroar sig man för hur Kommissionen planerar en kraftig minskning av det enda verkliga kittet i Europeiska Unionen, jordbrukspolitiken - Common Agriculture Policy, CAP. Det syns tydligast i denna bild ur artikeln:



Hur kommer då de olika EU-länderna att hantera den minskade gemensamma politikens, CAP, ekonomi?

Kanske att man kan få en aning om det i hur man tänker hantera torkans spår? Då man agerar väldigt olika i olika delar av Europeiska Unionen. Men kanske på ett avgörande sätt för jordbrukets framtid - lokalt och nationellt. Så att studera de nationella reaktionerna i torkans spår kan vara ett tips om den framtida åternationaliserade jordbrukspolitikens funktion och politikens intresse. I danska Lantbruksavisen står det en hel det beskrivet hur man agerar lokalt och nationellt - torkans spår.

onsdag 1 augusti 2018

Öppet djurregister stärker slakterierna gentemot uppfödare





Öppet djurregister stärker slakterierna gentemot uppfödare är rubriken på en artikel i julinumret av Lantbrukets Affärer.

Det måste vara värre än så!

Staten har sedan 1995 haft tydliga krav på att alla kreatur, alla får med flera lantbruksdjur skall vara registrerade i ett centralt dataregister.

Alltså: Notera! - Statligt Krav!

Sedan låter man kreti och pleti ha full tillgång till detta register.

Ett dataregister är vanligen under sträng kontroll - om det är av kommersiell art - men att ett register grundat på statliga krav läcker som ett såll till krafter som kan utnyttja detta för egen ekonomisk vinning är oerhört!

Så extremt oerhört kriminellt att det inte ens finns ord för det övergrepp från alla olika krafter som är inblandade, från statens fogdar, SJV och länsstyrelser, till de kommersiella aktörer som samarbetar med statens hantlangare!

De svenska djuruppfödarna måste ha förlorat miljarder under dessa år på grund av SJV och andra aktörers kriminella hantering av detta register!

Tidigare inlägg i frågan:/i-torkans-spar./nar-din-mottagarekopare-vet-allt-om-dig.

fredag 27 juli 2018

Förändringens tid

Under senare år har skallet mot jordbruket ökat.
Det har inte funnits någon hejd på allt negativt som jordbruk åstadkommer och skall åtgärda. Från påstådda miljöproblem (Algblomning, klimatproblem och miljöfarlig verksamhet) till meningslös ekonomisk verksamhet.
Lantbrukets "egen" organisation har under åren backat undan och medlemmarna (och ordföranden) har fått utstå märkliga påhopp av kända debattörer.
Politiken har löpt amok genom nya konfiskatoriska lagar inom både djurhållning och vattenbruket.
Resultatet har blivit att nu i torkans spår så uppmärksammas andra problem av korrupt natur. Jordbruksverkets hantering av djurregistret som offentlig handling. Som skapat oligopolliknande funktioner inom slakten.

Tonen skärps hos lantbrukarna. Vad är problemet - egentligen? Reaktionen hos lantbrukarna är akut i torkan, men om man inte tar i de långsiktiga felen så förändrats inget! Som Stefan Gård beskriver det.

Därför att det nu är en förändringens tid. STÄLL KRAV! Inga böner om "Köp svenskt".
Verkligheten visar hur det är: /godseltunnorna-viktiga-i-kampen-mot-branderna//bondernas-godseltunnor-hyllas-av-de-franska-brandstyrkorna/

onsdag 25 juli 2018

Slaktpriser Irland/Sverige


Priserna kan naturligtvis variera litet grand från EU-land till EU-land, men rör sig runt samma medeltal, vilket gör att priserna på sikt jämnar ut sig. Varför man kan påstå att slaktpriserna är desamma i hela EU, men när det gäller butikspriserna så ”mälar” ett land ut sig någonting alldeles oerhört - och det är Sverige. Men svenska bönder får inte någon somhelst vinst utav detta. 





Dead Weight Price Reporting (Bulls)
Week Comm. Monday, 2 July 2018
Week End Sunday, 8 July 2018
Young Bulls and Bulls only (inclusive of VAT)
Prices in € euro/100kg
Young Bulls 'A'
Conformation
UROP+
Fat1396,12394,54364,1344,3
2426,97412,63388,59377,25
3428,22415,33392,65392,42
4428,72414,9800
50000
Bulls 'B'
Conformation
UROP+

Fat1312,79295,22297,21273,58
2334,72320,44332,58338,57
3328,74318,8310,40
40298,5400
50000

Om vi räknar om det irländska priset på en tjur som går i klass U så betalas den i dag med 396 € per 100 kg, vilket omräknat till kr blir ca 41 kr/kg
Om vi tar en tjur till svenskt slakteri, med samma klassning U så betalas den i dag med 34,50/kg
Vilket alltså blir 6,50 kr mindre per kg än vad en irländsk bonde får.
Ugglarps noteringar:  https://www.klsugglarps.se/media/2888/kvalitetsnotering-noet-lamm-201830.pdf

För ytterligare information: http://www.kristianstadsbladet.se/debatt/svenska-lantbruk-maste-fa-battre-kostnadstackning/


Nötkött i svensk affär, samma dag och tid:


måndag 16 juli 2018

Den björkska utredningens resultat


Kopierat från nätet, angående dagens kris i torkan:

"En jämförelse gjordes mellan Finland, Danmark o Sverige. Det räknandes fram nyckeltal för lönsamheten i de tre länderna.

Utredningen presenterades hösten 1997.

DK hade ett driftsöverskott på 3.900 kr/ha (att betala löner, arbetsgivaravgifter/sociala avgifter o ränta på eget kapital i rörelsen.)

FI hade ett driftsöverskott på 4.600 kr/ha (hade i EU-förhandlingarna 1994 fått godkänt att stödja sina bönder med nationella stöd utöver EU-stöden, vilket inte Sverige ens försökte)

SE hade ett driftsöverskott på 980 kr (niohundraåttio, för undvikande av missförstånd).

I det läget tog den ”näringspolitiska organisationen” upp frågan om att Sverige hade en högre dieselskatt än DK o FI - och fick det att låta som om det var det som gjorde skillnaden i driftsöverskott. När en borttagen dieselskatt bara hade förbättrat det svenska driftsöverskottet med ett par hundralappar.

Grannarnas driftsöverskott hade, dieselskatten förutan, fortsatt att vara fyra gånger så stort. Sedan bet sig fokus på dieselskatten kvar och de verkliga orsakerna till varför de svenska bönderna hade ett så erbarmligt lågt driftsöverskott kom aldrig upp i dagen, vilket säkert gladde den jordbruksministern och jordbruks- landsbygdsministrarna efter henne.

Nu tog någon åter, när det gäller köttpriserna, upp dieselskatten, precis som det hade något med saken (varför någon tar ut för höga priser för svenskt kött i leden efter bonden) att göra.

Okunnighet eller ett försök att dribbla bort frågan varför inte svenskt kött kan säljas till samma pris som irländskt - ja, t.o.m. billigare i svenska butiker?" Slut citat.


(I torkans spår)

Det som sker nu kan vara en stor förändring i svensk jordbrukspolitik.  Förändringen i världshandeln tycks ändå vara att WTO är ifrågasatt genom politiken i USA som agerar utan respekt för WTO-reglerna. Det nationella jordbruket är en tanke som lyser igenom i all debatt överallt om just livsmedelsförsörjningen. Ett förväntat resultat. Frågan var bara när det skulle ske.
Även i Sverige, nu inför valet, så luftas liknande resonemang, även om ej lika tydligt.

Den politik som svenska intressen hävdar inför nästa CAP kanske inte är lika självklar om någon månad. 

fredag 13 juli 2018

Nya tvärvillkor

Inför nästa CAP - beslut luftas nya tvärvillkor.
Det som kallas "God Lantmannased". Ytterligare ett skämt från höga vederbörande i Bryssel.
Att studera på nedan bild:



GAEC är översatt Tvärvillkor.
Klimatfrågan, som samhällets bönder skall lösa, regleras  med Tvärvillkor 1, 2 och 3.
Skydd av vatten, regleras med Tvärvillkor 4 och 5.
Odlingsmarkens skydd med Tvärvillkor 6, 7 och 8.
Biologisk mångfald och landskapsvård med Tvärvillkor 9 och 10.

Hittills har det "bara" varit 7 Tvärvillkorskrav

Vi kommer nog att få se mer av vad detta innebär. 
En del av det som varit frivilligt nu blir standard. Och belastningen på jordbruket angående klimatfrågan blir konkret politik i tvärvillkor 2.
Alltför länge har förvirringen varat: https://www.tv4play.se/program/nyhetsmorgon/10450011