onsdag 15 augusti 2018

Stort och/eller smått

Nedan bild är en spådom för framtiden.
Den visar hur ett allt mindre antal, stora jordbruksföretag levererar allt mer av den urbana befolkningens mat, medan allt fler människor söker sig ut på landsbygden och blir bönder.
Visserligen från USA, men det brukar bli som i Amerika här i Sverige efter ett tag.


Hur det sett ut i Sverige under förra seklet kan man läsa om här.

torsdag 9 augusti 2018

Andra spår i torkan

I spåren efter Brexit kommer andra frågor upp. Är nästa CAP en sådan händelse i europeisk politik?
I en artikel, The gradual abandonment of the only integrated European policy, oroar sig man för hur Kommissionen planerar en kraftig minskning av det enda verkliga kittet i Europeiska Unionen, jordbrukspolitiken - Common Agriculture Policy, CAP. Det syns tydligast i denna bild ur artikeln:



Hur kommer då de olika EU-länderna att hantera den minskade gemensamma politikens, CAP, ekonomi?

Kanske att man kan få en aning om det i hur man tänker hantera torkans spår? Då man agerar väldigt olika i olika delar av Europeiska Unionen. Men kanske på ett avgörande sätt för jordbrukets framtid - lokalt och nationellt. Så att studera de nationella reaktionerna i torkans spår kan vara ett tips om den framtida åternationaliserade jordbrukspolitikens funktion och politikens intresse. I danska Lantbruksavisen står det en hel det beskrivet hur man agerar lokalt och nationellt - torkans spår.

onsdag 1 augusti 2018

Öppet djurregister stärker slakterierna gentemot uppfödare





Öppet djurregister stärker slakterierna gentemot uppfödare är rubriken på en artikel i julinumret av Lantbrukets Affärer.

Det måste vara värre än så!

Staten har sedan 1995 haft tydliga krav på att alla kreatur, alla får med flera lantbruksdjur skall vara registrerade i ett centralt dataregister.

Alltså: Notera! - Statligt Krav!

Sedan låter man kreti och pleti ha full tillgång till detta register.

Ett dataregister är vanligen under sträng kontroll - om det är av kommersiell art - men att ett register grundat på statliga krav läcker som ett såll till krafter som kan utnyttja detta för egen ekonomisk vinning är oerhört!

Så extremt oerhört kriminellt att det inte ens finns ord för det övergrepp från alla olika krafter som är inblandade, från statens fogdar, SJV och länsstyrelser, till de kommersiella aktörer som samarbetar med statens hantlangare!

De svenska djuruppfödarna måste ha förlorat miljarder under dessa år på grund av SJV och andra aktörers kriminella hantering av detta register!

Tidigare inlägg i frågan:/i-torkans-spar./nar-din-mottagarekopare-vet-allt-om-dig.

fredag 27 juli 2018

Förändringens tid

Under senare år har skallet mot jordbruket ökat.
Det har inte funnits någon hejd på allt negativt som jordbruk åstadkommer och skall åtgärda. Från påstådda miljöproblem (Algblomning, klimatproblem och miljöfarlig verksamhet) till meningslös ekonomisk verksamhet.
Lantbrukets "egen" organisation har under åren backat undan och medlemmarna (och ordföranden) har fått utstå märkliga påhopp av kända debattörer.
Politiken har löpt amok genom nya konfiskatoriska lagar inom både djurhållning och vattenbruket.
Resultatet har blivit att nu i torkans spår så uppmärksammas andra problem av korrupt natur. Jordbruksverkets hantering av djurregistret som offentlig handling. Som skapat oligopolliknande funktioner inom slakten.

Tonen skärps hos lantbrukarna. Vad är problemet - egentligen? Reaktionen hos lantbrukarna är akut i torkan, men om man inte tar i de långsiktiga felen så förändrats inget! Som Stefan Gård beskriver det.

Därför att det nu är en förändringens tid. STÄLL KRAV! Inga böner om "Köp svenskt".
Verkligheten visar hur det är: /godseltunnorna-viktiga-i-kampen-mot-branderna//bondernas-godseltunnor-hyllas-av-de-franska-brandstyrkorna/

onsdag 25 juli 2018

Slaktpriser Irland/Sverige


Priserna kan naturligtvis variera litet grand från EU-land till EU-land, men rör sig runt samma medeltal, vilket gör att priserna på sikt jämnar ut sig. Varför man kan påstå att slaktpriserna är desamma i hela EU, men när det gäller butikspriserna så ”mälar” ett land ut sig någonting alldeles oerhört - och det är Sverige. Men svenska bönder får inte någon somhelst vinst utav detta. 





Dead Weight Price Reporting (Bulls)
Week Comm. Monday, 2 July 2018
Week End Sunday, 8 July 2018
Young Bulls and Bulls only (inclusive of VAT)
Prices in € euro/100kg
Young Bulls 'A'
Conformation
UROP+
Fat1396,12394,54364,1344,3
2426,97412,63388,59377,25
3428,22415,33392,65392,42
4428,72414,9800
50000
Bulls 'B'
Conformation
UROP+

Fat1312,79295,22297,21273,58
2334,72320,44332,58338,57
3328,74318,8310,40
40298,5400
50000

Om vi räknar om det irländska priset på en tjur som går i klass U så betalas den i dag med 396 € per 100 kg, vilket omräknat till kr blir ca 41 kr/kg
Om vi tar en tjur till svenskt slakteri, med samma klassning U så betalas den i dag med 34,50/kg
Vilket alltså blir 6,50 kr mindre per kg än vad en irländsk bonde får.
Ugglarps noteringar:  https://www.klsugglarps.se/media/2888/kvalitetsnotering-noet-lamm-201830.pdf

För ytterligare information: http://www.kristianstadsbladet.se/debatt/svenska-lantbruk-maste-fa-battre-kostnadstackning/


Nötkött i svensk affär, samma dag och tid:


måndag 16 juli 2018

Den björkska utredningens resultat


Kopierat från nätet, angående dagens kris i torkan:

"En jämförelse gjordes mellan Finland, Danmark o Sverige. Det räknandes fram nyckeltal för lönsamheten i de tre länderna.

Utredningen presenterades hösten 1997.

DK hade ett driftsöverskott på 3.900 kr/ha (att betala löner, arbetsgivaravgifter/sociala avgifter o ränta på eget kapital i rörelsen.)

FI hade ett driftsöverskott på 4.600 kr/ha (hade i EU-förhandlingarna 1994 fått godkänt att stödja sina bönder med nationella stöd utöver EU-stöden, vilket inte Sverige ens försökte)

SE hade ett driftsöverskott på 980 kr (niohundraåttio, för undvikande av missförstånd).

I det läget tog den ”näringspolitiska organisationen” upp frågan om att Sverige hade en högre dieselskatt än DK o FI - och fick det att låta som om det var det som gjorde skillnaden i driftsöverskott. När en borttagen dieselskatt bara hade förbättrat det svenska driftsöverskottet med ett par hundralappar.

Grannarnas driftsöverskott hade, dieselskatten förutan, fortsatt att vara fyra gånger så stort. Sedan bet sig fokus på dieselskatten kvar och de verkliga orsakerna till varför de svenska bönderna hade ett så erbarmligt lågt driftsöverskott kom aldrig upp i dagen, vilket säkert gladde den jordbruksministern och jordbruks- landsbygdsministrarna efter henne.

Nu tog någon åter, när det gäller köttpriserna, upp dieselskatten, precis som det hade något med saken (varför någon tar ut för höga priser för svenskt kött i leden efter bonden) att göra.

Okunnighet eller ett försök att dribbla bort frågan varför inte svenskt kött kan säljas till samma pris som irländskt - ja, t.o.m. billigare i svenska butiker?" Slut citat.


(I torkans spår)

Det som sker nu kan vara en stor förändring i svensk jordbrukspolitik.  Förändringen i världshandeln tycks ändå vara att WTO är ifrågasatt genom politiken i USA som agerar utan respekt för WTO-reglerna. Det nationella jordbruket är en tanke som lyser igenom i all debatt överallt om just livsmedelsförsörjningen. Ett förväntat resultat. Frågan var bara när det skulle ske.
Även i Sverige, nu inför valet, så luftas liknande resonemang, även om ej lika tydligt.

Den politik som svenska intressen hävdar inför nästa CAP kanske inte är lika självklar om någon månad. 

fredag 13 juli 2018

Nya tvärvillkor

Inför nästa CAP - beslut luftas nya tvärvillkor.
Det som kallas "God Lantmannased". Ytterligare ett skämt från höga vederbörande i Bryssel.
Att studera på nedan bild:



GAEC är översatt Tvärvillkor.
Klimatfrågan, som samhällets bönder skall lösa, regleras  med Tvärvillkor 1, 2 och 3.
Skydd av vatten, regleras med Tvärvillkor 4 och 5.
Odlingsmarkens skydd med Tvärvillkor 6, 7 och 8.
Biologisk mångfald och landskapsvård med Tvärvillkor 9 och 10.

Hittills har det "bara" varit 7 Tvärvillkorskrav

Vi kommer nog att få se mer av vad detta innebär. 
En del av det som varit frivilligt nu blir standard. Och belastningen på jordbruket angående klimatfrågan blir konkret politik i tvärvillkor 2.
Alltför länge har förvirringen varat: https://www.tv4play.se/program/nyhetsmorgon/10450011


måndag 9 juli 2018

I torkans spår


Den envisa torkan är en trist historia. Den sätter allt på sin spets.
Och avslöjar en del. Livsmedelsstrategin till exempel. Livsmedelsstrategin menar att jordbruket skall producera mera , för export. Men så funkar det inte just nu. Slakterierna klarar inte ens det vanliga löpande slakten utan det har varit halvårslånga slaktköer i över ett år. De slaktar bara för färskförsäljning då allt annat är en dålig affär. Export torde vara än sämre affär då.

Slakteriernas centrala funktion blir därmed avslöjad. Utan en fungerande slakteriverksamhet i Sverige är jordbrukets avsättningskedja stoppad. Den typ av kartell/avyttringsverksamhet med enbart färskförsäljning av kött inom landet, med Jordbruksverkets goda minne, där uppfödarnas verksamhet används som levandelager av slaktdjur för slakteriernas behov, rubbar tilliten för hela näringen.

Om man som lantbrukare inte har möjlighet att avyttra sina slaktdjur, då slakterierna kan "samarbeta om marknaden" genom att hålla uppfödarna som varulager, slår det tillbaka mot intresset att föda upp djur från mjölkbesättningar. Skapar problem hos de som har dikor som får än sämre lönsamhet därmed och det slår vidare mot andra som sysslar med enbart växtodling.

Allt fungerar enligt principen: Att spottar man på en sten tillräckligt länge så blir den våt.
Svensk jordbrukspolitik och administration har gått över gränsen.
Att använda jordbrukspolitiken som en miljöpolitik har också gått över gränsen för det rimliga.
För länge sedan.

Den nuvarande mediala uppmärksamheten försvinner samma dag som semestervädret blir som vanligt igen. Och då gäller det att komma ihåg vad som skett.

lördag 30 juni 2018

Kommentarer angående SWOT – resonemanget.

Analyser av CAP-förslaget pekar på fyra olika punkter i)Minskning av resurser, ii) En uttalad miljöorientering, iii) Degressivitet och avskaffande av direktstöd för större gårdar, iv) Den nya genomförandemodellen för den gemensamma jordbrukspolitiken, ”CAP:s strategiska planering” för EU-finansierade åtgärder inom jordbrukspolitiken.
Även om Familjejordbrukarna inte kunde medverka vid workshopen angående SWOT – resonemanget vill vi lämna några kommentarer som gäller alla de nio specifika målen i ”CAP:s strategiska planering” för politiken, men särskilt målet om Biologisk mångfald då det egentligen inbegriper alla de andra målen enligt vår uppfattning av Konventionen om Biologisk Mångfald (CBD) 8J + 10C
Genom bristen på problemformuleringsföreträde för bönderna såsom varande en minoritet, blir miljöfrågorna snedvridna i ett svenskt perspektiv. Särskilt då jordbruksarealen i Sverige skiljer sig markant från den kontinentala situationen med under 10% av areal odlingsmark jämfört med flera medlemsstater med 50-70% odlingsmark av landets totala areal. Detta påverkar alla faktorer, eller borde göra det, men detta faktum tycks man överlag helt blunda för. De svenska förutsättningarna är därför helt annorlunda än i övriga delar av unionen.
Den minskning av resurser som uppenbart kommer är ett allvarligt inslag i svensk jordbrukspolitik då man vet att utan stöden till svenskt jordbruk är lönsamheten noll.  Redan idag är skillnaden mellan normalinkomster i samhället och lantbrukets resultat alltför stor för att jordbruket som näring skall fungera ekonomiskt och socialt.
Den svenska miljödebatten har genom det svenska jordbrukets lilla och geografiskt glesa funktion fått en märklig plats i miljödebatten. Det finns knappt inget svenskt jordbruk, men jordbruket har ändå pekats ut som den stora Miljömarodören i ett halvt sekel. Detta har inget med miljörealism att göra utan är enbart en politisk retorik. Det är därför egendomligt att man kan fortsätta denna inställning utan att medborgarna inser verkligheten. Därför är nya CAP:s miljöfokusering något som svensk politik måste fundera på, därför att nu, efter 50 år av skuldbeläggning av jordbruket som Miljömarodör, borde den rollen vara förbrukad. 
Att jordbruket och bönderna i Sverige skall lösa urbana miljöproblem torde varje förnuftig medborgare inse är en absurd tanke. 
Degressiviteten och avskaffande av direktstöd för större gårdar tycks bli den stora svenska inrikespolitiska huvudvärken och tycks ha blivit ett politiskt nummer i valrörelsen. Handelsminister Linde uttryckte sin irritation över de stora gårdarnas stöd, medan Näringsdepartementet tycks ha en rakt motsatt åsikt i samma ämne.  Något som inte syns i den svenska redogörelsen för neddragningen av stöden till de största jordbruken är den kompensation för löner till de anställda som aviserats från Kommissionen. Bedömare menar att den ”brasklappen” innebär att neddragningen i de flesta fall inte blir alls så kännbar, inte alls så stor, kanske i praktiken ingen alls? Ett problem därvidlag, för svenskt vidkommande, kan möjligen vara att man p.g.a. de höga skatterna, kostnaderna, på låga inkomster (lantarbetarlöner), unikt för Sverige i EU, tvingats mekanisera, robotisera mera. Eller att man alternativt anlitar bemanningsföretag från andra EU-länder, vilket kanske inte passar in för lönekompensation i Kommissionens modell? Hur man ska lösa detta med unikt svenska avvikelser från CAP, som drivit svenskt jordbruk i en helt annan riktning än det kontinentala jordbruket, det är nu ett huvudbry för svensk politik.
Det som främst saknas i svensk jordbrukspolitik är en faktor som alltid stått i centrum för europeisk jordbrukspolitik, men som särskilt i Livsmedelsstrategin saknas helt, - det Sociala momentet - , som faktiskt präglar den kontinentala politiken, det kommande CAP, mer idag än på många år.  Och som gör att CAP innebär en satsning på mindre jordbruksenheter och dessa jordbruks funktioner som grund i en fungerande landsbygdpolitik på kontinenten. Något som svensk politik undvikit att fundera på ända sedan det jordbrukspolitiska beslutet 1947 då man beslutade att flytta större delen av landsbygdsbefolkningen och bönderna till bruksorter och städer som industriarbetare. En politik man borde omvärdera efter sjuttio år och i en helt ny värld.
Och dessa frågor är kopplade till Konventionen om Biologisk Mångfald  (CBD) 8J + 10C och då Familjejordbrukarna deltar  i det Svenska Brukarnätverket TEK vill vi beskriva vår grundläggande inställning i frågan  om Biologisk Mångfald genom följande:

Konventionen om Biologisk Mångfald (CBD) 8J + 10C och de svenska bönderna
Bakgrund.
Familjejordbrukarnas Riksförbund har sina rötter i den svenska bonderörelsen som uppstod i sena artonhundratalets tekniska framtidsoptimism jämte arbetarrörelsens bildningsideal med Per Rösiös jordbrukarskola som föredöme för hela nittonhundratalets utbildningssystem inom lantbruket med lantmannaskolor och specialutbildningar som driftledarkurser och ladugårdsförmanskurser över hela landet inklusive högskolorna i Ultuna och Alnarp. Bildningsidealet stod poeter och jämten Anders Kilian Larsson i spetsen för genom sitt redaktörskap i jordbrukartidningen Odlaren som utkom med sina första nummer 1913.  Tiden före första världskriget präglades av en framtidsförhoppning inom bondekretsar trots allt.
Sverige är ett stort land med en gles befolkning. De stora förändringarna som skedde med byaskiftena i början av artonhundratalet och det sista en generation senare, bröt upp tusenåriga traditioner och förändrade det mesta av det gamla agrara bondesamhälle som varit södra Skandinaviens kulturella särmärke sedan de kreaturskötande människorna tog sig över Öresund för 5-6000 år sedan. Man kan notera skillnaden mellan kontinental jordbrukartradition och sydskandinavisk i en enkel men avgörande skillnad då bönderna på kontinenten alltid hade uroxen som irritationsmoment, medan uroxen var utrotad i Skandinavien genom stenåldersjägarnas aktiviteter tusen år innan den kreaturskötande människan gick över Öresund med sin boskap.  Under dessa årtusenden var just kon, Audhumlan, basen i södra Sveriges kultur. Folket i nuvarande Skaraborg , Småland och Östergötland var ”Nordens massajer”, med i stort sett samma matvanor och genetiska anpassning till mjölkdrickarkulturen som just Kenyas massajer.  Detta är dessutom väl dokumenterat i just ”mjölkdrickargenen” som numera är spridd över hela västra Europa, men som har sin högsta frekvens i Skaraborg.
Men hela denna flertusenåriga kultur förändrades till stor del genom skiftena av byarna på artonhundratalet. Men inte helt. Före kriget fanns det närmare 300 000 små jordbruk med 1,5 miljoner medborgare som skulle flyttas till industrisamhällena enligt de funderingar som uppstod efter krigsslutet och som befästes i 1947 års jordbrukspolitiska beslut. Detta jordbrukspolitiska beslut kan knappast kallas ”god demokrati” då stora grupperingar inom bondekåren inte ens hade en enda representant i den utredningen som kom fram med resultatet som blev beslutat. Trots ett otal organisationer för de mindre jordbrukarna sedan starten med tidningen Odlaren 1913 och flera riksdagsmän som medlemmar under åren, som folkpartisten Valdemar Svensson från Bohuslän som sekreterare. Bitterheten var stor bland bönderna, trots ständiga svårigheter att samlas runt frågan och Småbrukarförbundet (senare bytt namn till Familjejordbrukarna år 1971). Något som faktiskt ända in på 1990-talet kunde luftas bland de äldre medlemmarna i Familjejordbrukarnas lokala träffar. Men då bönder är ett handlingskraftigt släkte blev 1947 års jordbrukspolitiska beslut snabbt effektuerat. Som exempel kan Ardennerstambokens tjocklek användas. Den var som en liten Bibel fram till 1950 för att på några år bli tunn som en tjockare broschyr. Bönderna bytte hästen mot traktorn.
Tjugo år senare, 1967, kom nästa uppseendeväckande jordbrukspolitiska beslut. Industrialiseringen av svenskt jordbruk skulle ske över hela linjen. Från ekonomiska principer, övergång från ”kontantmetoden” till dagens industriföretagarprinciper, till växtodling i storskaliga kemikalieberoende monokulturer och djurhållning i ”animaliefabriker”. I utbildningslitteraturen ändrades boktitlarna från ”Husdjursskötsel” till ”Animalieproduktion”. Förändringen skedde mest bland de unga och ambitiösa som hakade på tidens uppmaning att skapa animaliefabriker.  På många platser även i södra Sverige fortsatte livet som tidigare. Trots de stora principiella förändringarna som redovisningssystemet skapade. En del moderniserade sin oxdrift med inköp av ”moderna” stutar av låglandsras. Andra fortsatte med sin hästdrift och kompletterade kanske med hjälp till skördetröskning av grannen som hade en helt ny självgående skördetröska. Överallt hade man fortfarande mjölkkor, men allteftersom kravet på mjölktank istället för ”mjölkkruka” kom så slutade de äldre småbönderna med sina 4 till 14 kors besättningar.  Men inte ens ”Spårbytet” i början av 1990-talet kunde få de mest envisa att sluta med sin traditionella djurhållning. I skogsbygder fanns mycket kvar av bönder som drev sitt jordbruk som de alltid gjort. Men i just södra Sverige blev detta inte uppmärksammat i den grad som i Dalarna och norrut. Därför är just södra Sveriges ursprungliga bondekultur, idag, nästan utplånat utom med några få undantag.
När Konventionen om Biologisk Mångfald (CBD)först blev litet diskuterad bland bönder förstod man inte riktigt vad konventionen hade med människorna att göra. Vilket är en helt normal reaktion hos svenska bönder. Därför att svensk kultur har nästan aldrig människan i centrum utan människan är mer att betrakta som en statist i spelet. Detta gäller särskilt i naturen och människans funktion i naturen. Det mest kända fallet i detta måste vara hanteringen av de vackra öarna i Stockholms skärgård som man ”skyddade” i början av nittonhundratalet genom att avhysa de bönder som skapat paradiset på dessa öar. Efter några år så undrade man vad som hänt när allt förbuskades. Att skärgårdsbonden gjort jobbet insåg man inte förrän i efterhand. Och idag upprepar vi samma fenomen. Denna reaktion från samhället är alltså inte objektiv utan en primitiv kulturell ryggmärgsreaktion som idag drabbar alla som lever nära naturen, yrkesfisket, jordbrukare och skogsbrukare. Därför blev inte Konventionen om Biologisk Mångfald (CBD) tagen på allvar hos södra Sveriges kulturbärande bönder under de omtumlande första åren av Sveriges medlemskap i Europeiska Unionen.
Dagens situation.
En av de mest avgörande förändringarna för svensk landsbygd måste vara den handelspolitiska konflikten mellan USA och EG/EU som startade med den närmast globala missväxten av soja som skedde i början av 1970-talet. I Sverige bröts tron på att ständigt framöver kunna komplettera med import om självhushållningen inom landet skulle fallera, då de importer av mejerivaror som man tvingades till enbart gick att genomföra från Finland. På kontinenten började en intensiv stödpolitik till utvalda grödor för att kompensera bristen på import av soja och majs. Samma politik blev svensk, egentligen. Under samma tid hade Centerpartiet sina bästa år i politiken. Tio år av god ekonomi för de etablerade lantbrukarna som hade en välutbyggd producentkooperation att stötta sig mot. Något som givetvis inte sågs med blida ögon hos alla. USA protesterade mot EG/EU:s stödpolitik och drog problemet inför GATT/WTO där svensken Mats Hellström var ordförande. Tillika svensk jordbruksminister. Och med Fälldins avgång var centerpartiets storhet passerad. Landsbygden och lantbruket var definitivt inne i det nya urbana samhällets politiska regler. En samhällsförändring som startade med skiftesreformen 1827 och slutade med EU-anslutningen 1995. Att de svenska bönderna förstod denna enorma förändring som EU-anslutningen innebar kommer troligen historikerna kunna konstatera, men de dagsaktuella problemen innebar att sådant som att fokusera på Konventionen om Biologisk Mångfald (CBD) låg långt utanför vardagen.
Den politiska förvirring som präglade 1990-talet varade några år fram till början av 2000-talet då dagens industriella europeiska jordbrukspolitik, CAP, klarnade och den bondekulturella entusiasmen som uppstått med ”gröna vågen” trettio år tidigare falnade och därmed politikens intresse för det samma upphörde då allt fokus lades på urbana aktiviteter. Intresset var synnerligen svalt jämfört med våra grannländer och deras jordbrukspolitik, inklusive stöd till jordbrukarfrågor som kan betraktas ingå i nationella åtaganden enligt Konventionen om Biologisk Mångfald. Det är snarare tvärtom att man letade syndabockar för olika miljöproblem i samhället på landsbygden och inom jordbruket för det av urbana industrisamhället orsakade problem. Detta måste man konstatera att Familjejordbrukarna inte insåg i tid utan man agerade som de skötsamma medborgare man är.  Och hoppades på en ärlig och rättvis behandling av överheten. 
Den stora förändringen skedde med omläggningen av den Europeiska jordbrukspolitiken (CAP) med Blairhouseöverenskommelsen 1992, en reform som gjorde jordbrukspolitiken till en industripolitik med en tioårig övergångsperiod, som för svensk del gav tydligt utslag först 2007, från grödbaserade stöd och sociala stödformer till det stödsystem som idag är arealbaserat och anses vara marknadsneutralt.  Det innebär att jordbrukspolitiken (CAP) fokuserar, precis som den svenska Livsmedelsstrategin från 2017, på de industriella funktionerna på landsbygden och jordbruket i en global handel av jordbruksprodukter och livsmedel. De fysiska människornas/bönderna har blivit borttagna ur jordbrukspolitiken. En tudelning av landsbygden och bondebefolkningen har blivit resultatet.  Till industriidkande entreprenörer å ena sidan och traditionella bönder å andra sidan. Delvis har politiken försökt att upprätthålla en bondekultur via stöd till utrotningshotade husdjursraser med mera, men efter drygt tio år av erfarenheter från olika stödformer måste man konstatera att det varit fullständigt otillräckligt. De åtgärder som ingår i landsbygdsprogrammet i CAP har för svensk del inte sett till helheten utan blivit snuttifieringar och panikutryckningar. Det långsiktiga ansvarstagandet, som alltid måste vara ledordet för natur och kultur, har inte funnits. Reträtten som skett hos små- och familjejordbruket som varit södra Sveriges bondekulturbärare har varit mycket tydlig de senaste åren och visat sig för myndigheter och politiken som därmed bara under den senaste tiden reagerat med hastiga och tillfälliga ekonomiska stöd som t.ex. betesmarksstöd. Ett klart bevis på oöverlagd politik.
Däremot kan man konstatera att under dessa år har de renskötande samerna stärkt sin position på olika sätt. Inte minst via Konventionen om Biologisk Mångfald (CBD).Denna aktivitet måste betraktas som ett föredöme för södra Sveriges traditionella bondekulturs bevarare. Samernas unika politiska position är inte något som urskiljer sig i CBD utan traditionella lokalsamhällen har enligt CBD samma status som renskötsel och andra traditioner i norr. Det som skiljer sig är bristen på identifierbara moment i södra Sveriges bondekultur.  Vilket är just det som är det tydligaste behovet efter att CAP, den gemensamma europeiska jordbrukspolitiken tydligt blivit en industripolitik. Södra Sveriges bönder måste bestämma sig för vad som är traditionell kunskap, de faktorer som ingår i Konventionen om Biologisk Mångfald (CBD)
Sammanfattning
Tvåhundra år av samhällsförändring har särskilt utsatt bondejordbruket, det småskaliga familjejordbruket, för stora förändringar. Efter 1945 har kopplingen till kontinental och internationell handelspolitik successivt blivit starkare och definitivt med det svenska jordbrukspolitiska beslutet från 2017, Livsmedelsstrategin. Beslutet påverkar landsbygdens människor, bönderna, mer än något tidigare politiskt beslut. Detta jordbruksindustriella beslut med detaljerad lagstiftning kommer att ingående påverka lokal och traditionell livsstil som miljölagar angående husbehovsfiske av ål på Österlen till oöverkomliga möjligheter enligt djurskyddslagen som den småländska traditionen att ha oxar som dragdjur. Men hittills har man inte insett vad denna politiska och sociala långsiktiga förändring inneburit annat än ytligt med försvunna betesmarksväxter. Därmed har det inte funnits några motkrafter i denna process där både människor och miljö påverkats enormt. 
Därför måste södra Sveriges bondejordbruk uppmärksammas på ett helt annat sätt än tidigare. 
En uppgift som Familjejordbrukarna framöver kommer att prioritera enligt grunderna i: Konventionen om Biologisk Mångfald (CBD) 8J + 10C.

Ordförande Guy Allan Svensson        
Förbundssekreterare Thomas Gunnarson