måndag 25 februari 2019

Tre samhällsfunktioner

I dagens samhällsdebatt - bland folk - är det tre samhällsfunktioner som diskuteras.
Den första är sjukvården. Akutvården är utsatt för ett stort tryck rent fysiskt då säkerhetstänkandet blivit lika viktigt som vårdarbetet. Den disciplinerade patientkulturen som alltid präglat svensk sjukvård tycks svaja idag. Patienten ser sig mer som en konsument av sjukvård - som är skattefinansierad - och därmed skall man ställa krav. Eftersom man inte vet vad kostnaden egentligen är så blir hela sjukvårdsapparaten känslostyrd!
Nästa samhällsfenomen är också skattefinansierad och är inte heller värderad efter den egentliga kostnaden utan betraktas som en självklarhet. Skolan. Även där har man idag ett konsumentperspektiv utan att inse vad kostnaden är. Och vad resultatet innebär. Därför har även respekten för skolans funktion försvunnit och personalen får en ohållbar situation. Dessa två samhällsfunktioner är i denna situation på grund av politiska beslut och ambitioner präglade av fattigsverige och de behov som drevs fram under 1800-1900-talen. Som nu ingen inser varken behovet av, eller respekten för, utan alla ser det som en självklarhet som bara finns där.

Den tredje samhällsfunktionen är livsmedelsförsörjningen, vårt dagliga bröd, som det hette förr. De livsmedel som faktiskt är möjliga att få fram i svensk natur, de med animalisk grund, då främst grundade på idisslares arbete - kor, får eller getter - har blivit så trimmade ekonomiskt att dessa djurs produkter blivit så lågt värderade att de förlorat sitt konsumentvärde. De har blivit en självklarhet som inget skall kosta. Maten skall vara närmast gratis, precis som vård och skola. och är till viss del skattefinansierat, vilket gör att respekten för denna samhällsfunktion försvunnit, precis som för vård och skola. Föraktet för vår dagliga bröd har blivit så allvarligt att en samhällsterror uppstått, genom lagstiftning, samhällskontroller och beskattning, en spottkopp som är överutnyttjad och där psykiskt svaga medborgare blivit del av mobb, djurrättsaktivister och miljöaktivister som övriga samhället inte inser effekten av.

För att förstå den psykologiska skillnaden måste man jämföra med bostäder eller fordon. Som bara till viss del är skattefinansierade. För de fattigaste. Men skall man vara med i statusjakten kostar det. Och inte är det någon som inser hur mycket man lägger av sin dagliga inkomst/arbetsinsats på sitt boende, eller på sitt fordon?

Däremot kan man diskutera sin mathållning och hur man som konsument har "rätten att ställa krav" på de funktioner som avgör ens överlevnad här och nu. Eller skolans funktion, eller vårdens funktion. Vilket inte bostadens standard och miljonkostnader gör, eller bilens/fordonets status för att flytta ägaren från A till B gör.
Vi medborgare har förlorat fokus på det väsentliga och riktar våra insatser åt fel håll. Vilket vi snart blir varse.

onsdag 13 februari 2019

Värt att läsa

"The World Bank, for instance, traditionally has been headed by a U.S. Secretary of Defense. Its steady policy since its inception is to provide loans for countries to devote their land to export crops instead of giving priority to feeding themselves. That is why its loans are only in foreign currency, not in the domestic currency needed to provide price supports and agricultural extension services such as have made U.S. agriculture so productive. By following U.S. advice, countries have left themselves open to food blackmail – sanctions against providing them with grain and other food, in case they step out of line with U.S. diplomatic demands.
It is worthwhile to note that our global imposition of the mythical “efficiencies” of forcing Latin American countries to become plantations for export crops like coffee and bananas rather than growing their own wheat and corn has failed catastrophically to deliver better lives, especially for those living in Central America. The “spread” between the export crops and cheaper food imports from the U.S. that was supposed to materialize for countries following our playbook failed miserably – witness the caravans and refugees across Mexico. Of course, our backing of the most brutal military dictators and crime lords has not helped either."
Michael Hudson
fri översättning:
Världsbanken har till exempel traditionellt varit under ledning av en amerikansk försvarsminister. Dess politik sedan starten var att ge lån för länder att ägna sitt land för att exportera grödor istället för att prioritera självförsörjning. Därför är lånen endast i utländsk valuta, inte i den inhemska valutan som behövs för att tillhandahålla prisstöd och jordbruksinvesteringar som har gjort det amerikanska jordbruket så produktivt. Genom att följa amerikansk rådgivning har länderna öppnat sig för utpressning via livsmedel - sanktioner mot att ge dem spannmål och annan mat, i situationer då de bryter mot amerikanska diplomatiska krav.
Det är värt att notera att vårt globala införande av den mytiska "effektiviteten" för att tvinga latinamerikanska länder att bli plantager för exportgrödor som kaffe och bananer snarare än att odla sin egen vete och majs har misslyckats katastrofalt för att leverera ett bättre liv, speciellt för de som lever i Centralamerika. "Spridningen" mellan exportgrödorna och billigare matimport från USA som skulle kunna materialiseras för de länder som följer vår regelbok misslyckades klart - som nu bevittnar karavanerna och flyktingarna i Mexiko. Naturligtvis har vårt stöd till de mest brutala militära diktatorerna och brottsherrarna inte hjälpt heller.
________

Jämför gärna med svensk jordbrukspolitik:
/nya-pengar-till-matexport/

måndag 11 februari 2019

Köttfri måndag

Det man kunnat läsa i media i flera år har varit en kampanj för en "Köttfri måndag". Förespråkarna har fått  massor av mediautrymme och ingen har kanske undrat var idén kom från. Därför att idén om en "köttfri måndag" verkade så galet.

Men så finns samma mediafenomen i andra länder som ett etablerat propagandafenomen. Det är alltså ingen slump, ingen självuppblommande veganidé utan en kommersiell kampanj med enorma ekonomiska intressen bakom sig.
Är svensk media medlöpare eller bara enormt korkade?

Artikeln om "meatless mondays": /researchers-conclude-livestock-have-no-detectable-effect-climate?
Övrigt i frågan om den veganska bluffen: /follow-money.

onsdag 6 februari 2019

Follow the money

I den nuvarande debatten om kreatur och klimatet så missar man den avgörande faktorn - penningen!
En köttskatt som diskuteras är alltså ekonomiskt och politiskt löjlig - enbart. 
Sett från nedan ekonomiska faktorer. Källan är en utmärkt artikel som borde läsas av alla inom lantbruket!!

____________________________


"At the time of writing, a 415-gram box of "Nestle Shreddies Cereal" (96% whole grain wheat) can be purchased at the UK supermarket Sainsbury's for £2.15 or £0.52/100g (a retail price per tonne of £5,200). 

Currently, the spot UK milling wheat price is approximately £180/tonne. 

A back of the envelope calculation indicates a mark-up of 2,788%. Although I am not familiar with the detailed economics of breakfast cereal processing, one can assume the margins will be at least several hundred percent - after packaging, transportation, and the processor's margin is accounted for. 

Whereas beef processing margins (after all costs), as an industry norm, are "in very low single digit percentages" - according to Tom Kirwan (CEO of ABP, a leading UK and Irish beef processor)."

Översatt via Google: 
Vid skrivandet kan man köpa en 415 gram låda med "Nestle Shreddies Cereal" (96% fullkornsvete) i den brittiska stormarknaden Sainsbury's för £ 2,15 eller £ 0,52 / 100g (ett pris per ton £ 5.200) .  För närvarande är det brittiska malningspriset på cirka £ 180 / ton.  En baksida i kuvertberäkningen indikerar en markering på 2,788%. Trots att jag inte är bekant med den detaljerade ekonomin för frukostbearbetning kan man anta att marginalerna kommer att vara minst hundra procent - efter förpackning, transport och processorns marginal står för. Mjölkbearbetningsmarginaler (efter alla kostnader), som branschstandard, är "i mycket låga enkelsiffror", enligt Tom Kirwan (VD för ABP, en ledande brittisk och irländsk nötköttsprocessor).


Källa:
Whats-Really-Behind-The-Plant-based-Diet-Agenda

onsdag 23 januari 2019

Fattigpensionärerna

När Sverige blev medlemmar i Europeiska Unionen så gällde den gemensamma jordbrukspolitiken.
I den gemensamma jordbrukspolitiken ingår en s.k. Bondepension.
Det var en speciell konstruktion av pensionsvillkor som innebär att man kan upphöra med jordbruket som företagande och ta ut en "bondepension" i tio år - före den vanliga pensionsåldern för det land man lever i. För svensk del innebar det 1995 en möjlighet att ta ut pension från 55 års ålder fram till 65 års ålder då traditionell ålderspension inträder. (eus-bondepension)

Dock ansåg både LRF och andra inom politiken att det svenska socialförsäkringssystemet var så överlägset att det inte fanns behov av att införa detta i Sverige.

Det har visat sig efter detta hybrisbeslut att småföretagare blir fattigpensionärer. Något som givetvis man sedan länge insett på kontinenten. Bondepensionen var något speciell bara.
1995 var villkoren så här:  150 000 kr om året i tio år. Man fick disponera husen på gården men inte bedriva jordbruk. (alltså, behålla gården men arrendera ut den.) Och dessutom jobba med annat... Inte fy skam.

Den jordbruksminister som var ansvarig för anpassningen till CAP, 1995, Karl-Erik Olsson, hade senare som uppgift i EU-parlamentet, som parlamentariker, att jobba med just Bondepensionen. Han lyckades höja summan till 180 000kr per år.
Vid en fråga från en svensk lantbrukare om varför inte svenska bönder hade den möjlighet så blev svaret kort och enkelt: "Det går utmärkt, men måste beslutas i Riksdagen". Vilket inte har skett.

För några år sedan beslöts att bondepensionen skulle betalas till 80% via medel från Bryssel.
Det kunde vara win-win-affär för Sverige och svenska bönder som då slapp att bli fattigpensionärer som det per automatik blir idag. Tillsammans med många andra fd småföretagare.
Läs: smaafoeretagare-lika-med-fattigpensionaer

lördag 5 januari 2019

Från Tidningen Västsverige, 4 januari 2019



Ekoodling byter till sig energi av omgivningen

I bråket mellan Wirsenius (Chalmers) och ekoodlarna är konsumenterna, medborgarna, bara statister. Minnet om att ekologisk odling från början var en medborgarreaktion mot ett industrialiserat jordbruk vars produkter tappade i näringsvärde när industrialiseringen skärptes tycks försvunnit. Det är egentligen inte konstigt alls då ”ekologisk odling” blivit en ideologi istället för en konsumentfråga. Därmed har hela frågan halkat in i ett sidospår som blivit en industriell förklaring, vilket debatten tydligt uppvisar.

Rent biologiskt är inte ett ekologiskt odlande annorlunda än kemikaliejordbruket, men hos konsumenten borde det synas i näringstätare produkter. Det var åtminstone tanken från början. Och så är det om man friställer ekologisk odling från alla ovidkommande regler. Dock är själva problemet, vilket tydligt framkommer i Wirsenius resonemang, att allt handlar om volym. Just den kritik som ekologiska odlare använde mot kemikaliejordbruket från början. Volym är inte detsamma som kvalitet!

Rent biologiskt kan man enklast förklara kvävekonstgödsel som extraenergi till växten. Om växten, särskilt vete som är en stapelgröda, skall försörja sig med kväve till proteinsyntesen utan tillskott via konstgödsel, måste växten ”byta” till sig detta från omgivningen på något sätt. Och det kostar, t.ex. via energibyte med olika andra livsformer i växtens omgivning. Men via konstgödseln uteblir denna ”byteshandel” med omgivningen, växten använder all energi själv och tar upp maximalt av konstgödseln för att använda i proteinsyntesen. Själva fokus i ekoodlingskonsten blir då odlingsjorden istället för industrijordbrukets tanke på växtens omedelbara näringsbehov. Två principiellt helt åtskilda odlingsfilosofi.

Samma fenomen gäller ärtodling, där ärtans mer tydliga symbios har varit uppenbar för jordbrukarna i Skandinavien sedan årtusenden tillbaka. Man har använt sig av ärtans symbios med luftkvävefixerande bakteriers överskottsproduktion för att skapa en jord för nästkommande års odling med andra växters behov av kväve. Då man givetvis inte haft konstgödsel att tillgå. Denna insikt om näringsbehov, växtföljdssjukdomar och andra problem hade man full kontroll över på 1930-talet, men som totalt upplöstes som ren vidskepelse då industrialiseringen av jordbruket i västvärlden drevs fram som politisk ideologi efter 1945.

Samma gäller givetvis djurhållningen. Hönan och grisen blev snabbt industrialiserade. Kon kom senare framåt sekelskiftet 2000. Att kon, som varit grunden i den skandinaviska jordbruket av ekologiska skäl, förlorat sin ställning i ett ekologiskt samband, blir en närmast katastrof för ett nordligt jordbruk. Då vårt jordbruk är ett ”gräsbaserat” jordbruk där enbart idisslare kan på ett effektivt sätt förvandla gräs till en ätbar konsumentprodukt - mjölk och kött. Men då man idag drivit även kon in i en industriell funktion tappar man det ekologiska förnuftet.

Kravet på låga konsumentpriser, enligt industriell ekonomi, innebär att varken konsumenterna eller uppfödarna är nöjda med det ekonomiska resultatet. Därför förs en intensiv debatt om köttets vara. Därför att nötköttets problem är omöjligt att politiskt lösa! Samma gäller mjölkens ekonomi. En ekologisk mjölkproduktion enligt 1930-talsmodell är en evighetsmaskin. Den skapar inga förluster, den är en effektiv solenergifångare, den skapar högvärdiga livsmedel och kräver inga extrainsatser av handelsgödsel, importerade fodervaror osv. Men den är inte industriell! Och det är själva knuten. Det industriella jordbruket underhåller några av världen mest lönsamma globala företag, inom maskinindustrin, inom livsmedelsindustrin, inom kemiindustrin, inom gentekniken, m.m. Av den enkla anledningen att världens största marknad är människornas matbehov, människans mage.

Thomas Gunnarson
Sekreterare i Familjejordbrukarnas Riksförbund.

Whats-Really-Behind-The-Plant-based-Diet-Agenda 

tisdag 25 december 2018

God fortsättning och gott nytt år!

Här kommer som en julhälsning från regeringen (för er som inte redan fått den) Sveriges bortförklaring i FN:s generalförsamling varför man röstade nej till mänskliga rättigheter för bönder och landsbygdsbefolkning.
Ca. 2/3 röstade 'för', 1/3 avstod och 7 röstade nej

http://webtv.un.org/meetings-events/general-assembly/

En bekräftelse på mycket som man redan vet - men tydligare ? (53 minuter in filmen)

Torgny Östling

/un-backs-seed-sovereignty-in-landmark-peasants-rights-declaration/

söndag 2 december 2018

Blairhouse - snart trettio år

I svensk jordbruksdebatt brukar "reformen" 1992, Blairhouseöverenskommelsen, betraktas som en milstolpe som förändrade allt. Det är en alltför enkel förklaring som gör jordbrukets framtid given som en ständigt bidragsberoende samhällsfunktion. Men bakgrunden till dagens situation började långt tidigare med WWII och den dominerande funktion som USA haft i Europa sedan dess. Det amerikanska intresset för europeiskt jordbruk beror på behovet av avsättning för amerikanska jordbruksprodukter. Något som stört europeisk politik sedan 1800-talet. USA accepterade efter WWII ett europeisk intresse att försörja befolkningen med lokalproducerade produkter och i slutet av 1960-talet  var det enbart importen av fodervaror som soja och majs som styrdes av amerikanska intressen. Vid den missväxt som uppstod i början av 1970-talet som stoppade exporten till Europa beslutade EG/EU att stödja egen odling av proteinfoderväxter. Och en stor odling uppstod snabbt. Detta störde USA som tog upp frågan i GATT som malde frågan fram till 1990 då USA vann diskussionen. Vilket i sin tur resulterade i Blairhouseöverenskommelsen 1992 mellan EU och USA. Men under tiden utvecklades regelverket angående den internationella jordbrukspolitiken inom GATT/WTO (AoA), där svensken Mats Hellström hade insyn, och där reglerna främst gällde en överenskommelse om balansen mellan USA och EU. Övriga delar av världens jordbruk hade då ännu ingen talan. Det är detta som skiljer dagerns situation från de förutsättningar som skapade de regler som styr jordbrukets produktionsvillkor och världshandeln med jordbruksprodukter.

Den stora förändring som nu tvingas fram genom de reaktioner som handelskriget USA skapat måste också påverka den globala jordbrukspolitiken. Turbulensen i det amerikanska jordbruket genom kinesiska tullavgifter som kraftigt påverkar det amerikanska jordbruket driver fram ett behov av att reformera WTO-reglerna om jordbrukspolitiken. Det är långt ifrån bara USA (och EU) som kräver en reformering av WTO! Den nuvarande situationen med "icke handelsstörande subventioner" har låst världsmarknadspriserna på en alltför låg nivå och är ett stort irritationsmoment över hela världen. Och som borde irritera lantbruksorganisationer världen över då politiken lokalt t.ex. tvingats "uppfinna" miljöproblem som man kan subventionera "åtgärder" mot. Det har inneburit att man globalt ordnat en sänkt status för jordbruket, en syndabocksroll, som driver på flykten från landsbygden och ökar urbaniseringen helt i onödan. När situationen borde vara det omvända.

Lösningen är att reformera WTO (AoA) och inse att alla nationer och ekonomiska zoner har rätten och även kraven på att skydda det lokala jordbruket och den lokala livsmedelsproduktionen med tullar - precis som nu Kina och USA gör i detta handelskrig. Men om alla hade denna rätt att skydda den egna jordbruksproduktionen hade inget handelskrig behövt uppstå där världens bönder blir kanonmat.

Thomas Gunnarson
Sekreterare i Familjejordbrukarnas Riksförbund

/den-svagaste-sluttexten-nagonsin-fran-ett-g20-mote

/synpunkter-angaende-promemorian

tisdag 13 november 2018

Den nuvarande röran


Att diskutera den nuvarande röran i politiken är kanske inte det lämpligaste.
Det kan alltid missförstås.
Men historiska erfarenheter har sina poänger, särskilt om det kommer från kompetent håll, som Bo Rothstein.
Dock inga nyheter för den historiskt nyfikne...
I denna länk finns den historiska hårdvaran kort och konkret: /de-borgerliga-far-skylla-sig-sjalva/