Kan man inte leva på tio kor, så får det vara

Efter att ha sett den politiska debatten på ATL-TV från SLU, 7 maj 2018 om jordbruket och politiken där tydligen jordbruksutskottets medlemmar från Riksdagen medverkade så blir ett ordspråk, en livsvisdom, konstaterad av en lantarbetare för många, många år sedan:
"Kan man inte leva på tio kor så får det vara att bli bonde".
En tanke som blir mer aktuell än någonsin.

Det allmänna intrycket blev att politikerna sitter fast i sin partiretorik. Och därmed blir en sorts politiska eftersläntrare som inte förstår sin samtid. Och lever kvar i tanken om stöd och styrning för den "okunniga bondebefolkningen".

Socialdemokraten, som i stort gav ett jordnära intryck, satt givetvis fast i partiretoriken då just bönderna alltid varit socialdemokratins stora fiender, även om detta inte var så uttalat här.

Kristdemokraternas representant utnyttjade sin position som riksdagsman och lantbrukare, även om det gav ett ytligt intryck, vilket kanske är naturligt vid sådana här tillfällen.

Miljöpartiet uppvisade den aktuella inre splittringen. Å ena sidan så och å andra sidan annat. Men så blir det när man i politiken alltför tidigt gör politik av osäker vetenskap.

Vänsterpartiets man hade lokaliserat de mäktigaste inom lantbruket, Jordägarförbundet, och återkom till detta hatobjekt flera gånger. Frågan blev mer - och sedan?

Moderaten sade mer än vad som kunde vara rimligt. Men det insåg han själv.

Centerns ansikte riktat mot lantbruket, den enda (?) med fackutbildning inom lantbruket, rekommenderade mer forskning och GMO. Alltså fler lantbruksbolag och färre människor på landsbygden. Ett politiskt harakiri - för landsbygden.

Liberalerna - fd. Folkpartiet, hade en västkustpolitiker med yrkesfisket som bas och som, precis som centerpolitikern önskade mer miljöstöd (med byråkratisk styrning och kontroller för ovidkommande verksamheter) istället för gårdsstöd från pelare Ett.

Sverigedemokraten verkade okunnig, men hade några tydliga konkreta förslag som tydde på att man ändå i partiet tänkt till.

De få ljuspunkter som uppstod var resonemanget om den nya djurskyddslagen där några politiker faktiskt vågade ha en avvikande åsikt. Att skapa någon form av rättssäkerhet genom att flytta Djurförbudet som idag beslutas av subjektivt agerande tjänstemän på Länsstyrelserna (i medeltida militär tradition) till tingsrättens normala domstolsförhandlingar. En framgång om så skulle ske!

Ett annat konkret förslag, som uppenbart skulle gynna landsbygden och svenskt jordbruk och dess bönder, är det förslag om höjt Grundavdrag som kom ifrån Sverigedemokraten! Det skulle förändra de svenska böndernas konkurrensförmåga gentemot importen, då man då inte längre skulle behöva "be" de svenska konsumenterna - köp svenskt - för det torde inte längre vara något skillnad i konsumentpriserna mellan import och inhemskt.

Men det hastar. I tvåhundra år har traditionella småföretagarcykler gällt även för bönder. Sedan industrisamhället inlemmade även jordbruket i sina samhällsfunktioner. Tio goda år och tjugo dåliga. Sedan ett generationsskifte. Men efter 1995 gäller inte detta längre och nu rinner tiden ut.

(tillägg: http://www.landsbygdensfolk.ledare)