söndag 2 december 2018

Blairhouse - snart trettio år

I svensk jordbruksdebatt brukar "reformen" 1992, Blairhouseöverenskommelsen, betraktas som en milstolpe som förändrade allt. Det är en alltför enkel förklaring som gör jordbrukets framtid given som en ständigt bidragsberoende samhällsfunktion. Men bakgrunden till dagens situation började långt tidigare med WWII och den dominerande funktion som USA haft i Europa sedan dess. Det amerikanska intresset för europeiskt jordbruk beror på behovet av avsättning för amerikanska jordbruksprodukter. Något som stört europeisk politik sedan 1800-talet. USA accepterade efter WWII ett europeisk intresse att försörja befolkningen med lokalproducerade produkter och i slutet av 1960-talet  var det enbart importen av fodervaror som soja och majs som styrdes av amerikanska intressen. Vid den missväxt som uppstod i början av 1970-talet som stoppade exporten till Europa beslutade EG/EU att stödja egen odling av proteinfoderväxter. Och en stor odling uppstod snabbt. Detta störde USA som tog upp frågan i GATT som malde frågan fram till 1990 då USA vann diskussionen. Vilket i sin tur resulterade i Blairhouseöverenskommelsen 1992 mellan EU och USA. Men under tiden utvecklades regelverket angående den internationella jordbrukspolitiken inom GATT/WTO (AoA), där svensken Mats Hellström hade insyn, och där reglerna främst gällde en överenskommelse om balansen mellan USA och EU. Övriga delar av världens jordbruk hade då ännu ingen talan. Det är detta som skiljer dagerns situation från de förutsättningar som skapade de regler som styr jordbrukets produktionsvillkor och världshandeln med jordbruksprodukter.

Den stora förändring som nu tvingas fram genom de reaktioner som handelskriget USA skapat måste också påverka den globala jordbrukspolitiken. Turbulensen i det amerikanska jordbruket genom kinesiska tullavgifter som kraftigt påverkar det amerikanska jordbruket driver fram ett behov av att reformera WTO-reglerna om jordbrukspolitiken. Det är långt ifrån bara USA (och EU) som kräver en reformering av WTO! Den nuvarande situationen med "icke handelsstörande subventioner" har låst världsmarknadspriserna på en alltför låg nivå och är ett stort irritationsmoment över hela världen. Och som borde irritera lantbruksorganisationer världen över då politiken lokalt t.ex. tvingats "uppfinna" miljöproblem som man kan subventionera "åtgärder" mot. Det har inneburit att man globalt ordnat en sänkt status för jordbruket, en syndabocksroll, som driver på flykten från landsbygden och ökar urbaniseringen helt i onödan. När situationen borde vara det omvända.

Lösningen är att reformera WTO (AoA) och inse att alla nationer och ekonomiska zoner har rätten och även kraven på att skydda det lokala jordbruket och den lokala livsmedelsproduktionen med tullar - precis som nu Kina och USA gör i detta handelskrig. Men om alla hade denna rätt att skydda den egna jordbruksproduktionen hade inget handelskrig behövt uppstå där världens bönder blir kanonmat.

Thomas Gunnarson
Sekreterare i Familjejordbrukarnas Riksförbund

/den-svagaste-sluttexten-nagonsin-fran-ett-g20-mote

/synpunkter-angaende-promemorian

2 kommentarer:

  1. Det som man tror skall bli ett ekonomiskt lyft för handeln kan snart vara ett hot för konsumenten när konflikter uppstår i världen. En säker livsmedels försörjning kräver en lokal produktion. Hur överlevde Polen kommunist tiden jo tack vare sitt småskaliga jordbruk. Men vi skall inte glömma Sveriges situation under andra världskriget.

    SvaraRadera
  2. "...då politiken lokalt t.ex. tvingats "uppfinna" miljöproblem som man kan subventionera "åtgärder" mot."
    Precis så.
    -B.

    SvaraRadera