Möjliga framtidsutsikter inom det globala jordbruket
Häromdagen kom ett för många överraskande besked från USA, att president Donald Trump hade sagt upp handelsavtalet NAFTA som hanterar kontakterna mellan Mexico, USA och Canada. Orsaken var att president Trump anser att villkoren missgynnat USA.
Som det kanske framkommit är USA nästan i ett reguljärt handelskrig med flera andra, som Kina och EU. President Trump vill bryta upp flera stora handelsavtal i syfte att förbättra villkoren för USA och den amerikanska ekonomin. Med den enorma skuld som USA sedan lång tid lever med är det en ganska akut åtgärd som president Trump ger sig i kast med. Att Donald Trump är en ovanlig amerikansk president torde de flesta ha insett. Att ge sig i kast med alla system och avtal som styrt internationell handel de senaste fyrtio till femtio åren och ändra på allt detta inom en mandatperiod som amerikansk president borde vara en övermäktig uppgift. Men är nog nödvändigt för en amerikansk överlevnad.
Började bråka
När USA började bråka med Kina för snart ett år sedan drogs jordbruket in direkt i konflikten. Den amerikanska exporten av majs och soja till Kina har varit stor under lång tid och blev direkt belagd med importtullar i Kina. Kineserna sökte omedelbart nya kontakter i Brasilien och Argentina. Donald Trumps främsta supporters, de amerikanska farmarna fick ta första stöten som därmed tvingade presidenten att snabba på processen. Därmed är alla handelsavtal osäkra.
Världshandelsorganisationen WTO, som styr alla dessa handelsavtal och handelsprinciper genom nationella medlemskap i WTO, kommer att ha mycket att göra framöver då nya konflikter uppstår inom alla områden. Och WTO lade fast mycket av dagens internationella regler inom jordbruksområdet på 1980-talet, vilket synnerligen påverkade svensk jordbrukspolitik då svensken Mats Hellström var styrelsemedlem i WTO under några år och även som den svenske jordbruksminister som initierade avregleringen och ”Spårbytet” 1990. Detta har påverkat svenskt jordbrukspolitiskt tänkande på ett radikalt sätt ända fram till dagens politik.
Den amerikanske jordbruksdebattören Mark Ritchie från IATP, Minnesota, förklarade i mitten av 1980-talet hur Ronald Reagan i sin kamp mot Sovjets spannmålsproduktion använde spannmålsbörsen i Chicago för att sänka världsmarknadspriserna genom att pressa ner de amerikanska spannmålspriserna under produktionskostnaden. Det påverkade hela världsmarknaden neråt i pris, vilket tvingade bl.a. USAs farmare att odla mer för att kompensera sig för sänkta priser. Taktiken fungerade, vilket vi såg när berlinmuren föll och Sovjetunionen upplöstes. Men konstaterandet som Mark Ritchie gjorde, att USA sålde sin spannmål till halva produktionskostnaden blev på sikt en dyr seger för USA.
Krossas
Idag, när den amerikanska imperiedrömmen håller på att krossas måste även USA sälja till minst produktionskostnaderna. Det vill säga till dubbla dagens världsmarknadspriser om man skall ha 100% kostnadstäckning! Där av alla stundande förändringar.
Enligt den indiske jordbruksdebattören Devinder Sharma sätter WTO nu press på det indiska sociala systemet att stötta fattiga medborgare, som är en försäljning av livsmedelsgrödor till fattiga konsumenter till låga priser via statliga inköp från Indiens 600 miljoner småbönder och lagerhållning till garanterade priser av ett antal olika grödor. Istället för socialförsäkringar som inom EU, eller matkuponger som i USA. Ett helt annat sätt att bedriva social verksamhet än i västvärlden. Men som betraktas av WTO som jordbrukssubventioner som bryter mot de internationella jordbruksavtalen. Avtal som i princip låser de internationella spannmålspriserna på 1980-talets nivåer. Ett system som tydligen nu är i skottgluggen för alla jordbruksnationer.
Devinder Sharma är synnerligen kritisk mot den orättvisa som han anser att särskilt de 600 miljonerna indiska bönder drabbas av. Det är inte enbart en kritik mot indiska förhållanden utan även skillnaden mellan utvecklingsländers och industriländernas villkor i dessa avtal som skett under åren. Det senaste var tänkt att hanteras under vårens WTO-möte, men kanske att Donald Trump rörde om i grytan redan då. Därför att WTO-mötet i Argentina blev ovanligt kort. Och nu tycks USA komma med nya bud. Indien och Kina har gått samman och satsar på motangrepp mot fenomen som man inte gillar i den amerikanska jordbrukspolitiken Farm Bill och EU:s CAP.
Naturligt
Sett ur den vinkel att hela den internationella handeln med jordbruksprodukter utgår från den världspolitiska situationen på 1970-talet när villkoren bestämdes på 1980-talet är det ganska naturligt att man nu ser över hela processen. Devinder Sharma konstaterar ur sin indiska vinkel att många amerikanska och europeiska jordbruksprodukter är subventionerade och nämner ett antal såsom för EU:s del (aktuella för Sverige) smör (71%) och pulvermjölk (67%).
En stor del av dessa stöd har kallats miljöstöd av olika slag. De protesterande från svenskt lantbruk – mot att bli kallat ”miljöfarlig verksamhet” – inser inte att det är en del av den subventionspolitik som WTO-systemet skapade på 1980-talet, som gav möjlighet att stötta jordbruket utifrån en annan vinkel, den ”gröna boxen”, miljöstöden. Men då måste naturligtvis först ett miljöproblem beskrivas som man sedan kan ge stöd till för att vilja rätta till. Där av den tydliga miljöinriktningen som nya CAP-förslaget har och den makt och inflytande som miljöorganisationerna har i spelet om jordbruket. Det är egentligen bara att hoppas på att den indiska och kinesiska kampen för ”raka rör” blir framgångsrik därför att dagens internationella, europeiska och svenska jordbrukspolitik är både omoralisk och destruktiv för både världens jordbrukare och i synnerhet för Sveriges jordbrukare.
Slutsatsen blir att Sveriges jordbrukare inte kan förvänta sig någon svensk anpassning för de framtida villkoren - i tid - för jordbruket hos de svenska politikerna och ekonomerna. Den svenska jordbrukspolitiken är knappast i balans med omgivningen. Det tycks bli tuffa tider framöver som nu startat med en rejäl torka sommaren 2018.
Thomas Gunnarson
Sekreterare i Familjejordbrukarnas Riksförbund
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar