Hur skiljer sig reaktionerna åt?
Den svenska reaktionen (LRF) är intressant så tillvida att man ömmar för de företag som är störst, vilket lyser igenom. En reaktion som inte verkar vara så tydlig i Finland och Irland.
Hur skall man i Sverige kunna lyfta denna fråga till offentligheten då majoriteten av LRF:s medlemmar knappast hör hemma i de kretsar som drabbas av den planerade förändringen?
Enligt vad som publicerats i LRF-media om medlemsantalet. Drygt 100 000 medlemmar som räknas till företagarkretsen, medan de som drabbas av förändringen i CAP, gårdsstöden, är maximalt 3000 företag.
En gammal fråga inom LRF-kretsar blir åter aktuell: "Är det bra att bönderna blir färre eller är det dåligt?"
Eller, något som man borde lära sig från schackspel, att offra sina bönder kan bli dyrt för spelets resultat. I Sverige har man sedan det jordbrukspolitiska beslutet 1947 haft som ambition att förbruka sina bönder. Hur många av LRF:s medlemmar kan räknas som bönder? Hur många kan räknas som lantbruksföretag som skall kunna konkurrera på marknaden? Är storleksrationaliseringens fördel bara en myt?
Frågorna hopar sig! Verkligheten blir påträngande och snart måste både LRF och politiken inse att svenskt jordbruk är verkligt småskaligt och en ekonomisk bagatell som inte längre kan hanteras i storsvensk anda. Även de 3000 företag som hotas måste inse att den klassiska inställningen som gäller i ett civiliserat samhälle fortfarande gäller: "Det som är bra för de minsta är bra för alla!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar