Det vita piskan

Filmen om europeisk mejeriindustri, som gick på TV för ett tag sedan, har nog de flesta i branschen sett. Titeln Det vita guldet, var nog något felaktig. Förr kallades det "Den vita piskan". Under några år  på sena 1900-talet var det nog såpass att det kunde kallas "det vita guldet". Men knappast numera, med det svenska jordbruket på jumboplats inom EU:s ekonomiska jordbruksliga.

Livsmedelsstrategin, som vill öka produktionen per ko, enligt doktrinen om det nyliberala tillväxtekonomin, fick också en känga i filmen. Åtminstone indirekt. Undrar hur många som noterade det?

Vi har haft uppe det i en tidigare post här. Med samma slutsats. Att en exportinriktad jordbrukspolitik, som Livsmedelsstrategin, är en kontraproduktiv politik, ett nyliberalt politiskt misslyckande, som svensk politik genom ren enfald inte förstår effekterna av. Men för att åter så pedagogiskt som möjligt förklara hur det "funkar":

60% av befolkningen i t.ex. Afrika är bönder och landsbygdsbor. Skall dessa kunna höja sin standard över självhushållning måste de ha tillgång till de tätorter och konsumenter som finns lokalt inom området, nationen eller landet, för avsättning av det jordbruksöverskott som kan höja deras standard. Med en bl.a. svensk exportinriktad jordbrukspolitik i syfte att sälja svensk bulkvara till afrikanska länder, så blir slutsatsen, precis som i filmen - och tidigare inlägg här, att en folkvandring mot norr blir resultatet, trots att Afrika borde kunna försörja sin egen befolkning med eget producerade livsmedel. Att europeiskt lantbruk skall tvingas slå ut afrikanska bönder och landsbygdsbor bara för att tillfredsställa politiska doktriner (EU:s regelverk), de stora europeiska livsmedelsbolagen, karriärsugna byråkrater och svensk politisk hybris - och dessutom skapa ekonomisk folkvandring - kan inte vara rimligt.

Men den svenska inställningen, som tycks gälla samtliga partier i Riksdagen, är en alltmer avvikande politisk uppfattning inom Europeiska Unionen. Det märks i den dagsaktuella debatten på kontinenten.  Frågan är bara vilka som är starkast. Folket eller bolagen. I kontinental politisk debatt inser man att en exportinriktad bolagsstyrd bulkvaruproduktion blir negativ för bönder och landsbygdsbor i t.ex. Afrika. Som i denna artikel av Europeiska Socialdemokrater för Agriculture. Men det tycks vara svårt för svensk livsmedels- och jordbruksdebatt att greppa dessa sanningar i politiken.
Tyvärr är Livsmedelsstrategin redan föråldrad, redan innan "bläcket har torkat".
Och.
Angående det som förre jordbrukskommissionären, Dacian Ciolos sade: "Varje medlemsland har skyldighet att ordna med försörjningen för sin befolkning". Lyssnade svenska politiker?