fredag 18 augusti 2017

Modernt framför allt

Som en effekt av Livsmedelsstrategin kommer nu politiska propåer från olika källor.
I tidningen ATL var en "liberal" insändare med. Som just påtalade att man behöver en "modern" jordförvärvslag, inte som den gamla "Baggbölerilagen".
Förklaringen var rak och ungdomligt enkel. Sett ur ett kaxigt liberalt resonemang. Och helt konsekvent ur jordbrukspolitisk "modern" historia.

Men som en kommentar var:
"Hälften av all jordbruksmark är väl idag aktiebolag. Nu vill de mäktiga ta över allt, eller lägga ner.
Aktiebolag bekymrar sig inte för de osannolika kriserna. Familjejordbrukarna har ett intresse att bevara marken för kommande generationer.
Stordriftsfördelar utan konkurrens övergår lätt i Oligopol. Det lär inte vara positivt för konsumenterna på lång sikt. 
Lär av historien: Kolchoser i Sovjet och Baggböleriet i skogen, bondefördrivning i Indien och Afrika."

Frågan är om vi kan lära av historien? Förra gången som europeisk livsmedelsförsörjning sviktade är såpass långt tillbaka nu att ingen minns. Dessutom tycks det finnas en kollektiv vilja att förtränga det skedda. Utan resultatet av den agrara krisen i början av 1970-talet, det som kallas Blairhouse-överenskommelsen utgår från GATT/WTO principer istället i förklaringen om vad som skett.
En svensk historik visar att svensk jordbrukspolitik agerat isolerat, åtminstone ytligt sett, från övrig europeisk jordbrukspolitik. Särskilt då man knappt noterat konflikten mellan USA och EG från början av 1970-talet då de europeiska politikerna införde stöd till oljeväxtodlingen inom EG för att balansera  soja- och majsodlingen i USA och dess påverkan på europeisk livsmedelssituation. Att det medförde kraftigt höjda matpriser i Sverige noteras knappt utan orsaken till hela subventionskarusellen med början i tidigt 1970-tal tycks sväva i dunkel. Även om det går att få en sammanfattning i LRFs "Händelser och fakta 1971-2006".

Dock blir misstanken att dagens utredning, "Livsmedelsstrategin", kokar ner till frågan om bolagsägande av svensk jord i större skala än idag. Som en effekt av bedriven jordbrukspolitik sedan slutet av 1940-talet. Troligen kommer de flesta större lantbruksföretag att tvingas byta ägare då de senaste årtiondenas egendomliga samhällspolitik skapat känsliga jordbruksföretag. Man kanske bör ha med i åtanke att svenska markpriser är relativt låga i ett europeiskt perspektiv. Så det kan innebära att även mindre jordbruksfastigheter kan drabbas av kraftigt höjda markvärden framöver. På gott och ont. Om en bolagiseringen av medborgarägd/privatägd mark blir verklighet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar