För att få ett grepp om hur vårt svenska jordbruk mått och
mår, är det intressant att studera EU:s FADN-statistik som jämför
medlemsländernas lönsamhet i jordbruket. Thomas Gunnarsson, styrelseledamot i
Familjejordbrukarna, tipsade mig sommaren 2014 om den finska tidningen
Landsbygdens Folk 2014-06-13 utgiven av Finlands Svenska Lantbruksproducenter.
Där
presenterades EU:s jordbruksstatistik som vi inte visste att
den existerade, därtill med svensk text.
Statistiken har
publicerats varje år i Finland sedan 1995, då de tre länderna Sverige, Finland
och Österrike blev medlemmar i EU. Av
denna statistik framgår hur mycket av jordbrukets kostnader som täcktes av intäkterna,
i genomsnitt, för respektive land och period enligt nedan. Detta är min
bearbetning av det finska materialet. Som synes ett mycket dåligt resultat för
svenskt jordbruk.
Medeltal 5 år Medeltal 15
år
ÅR
1995 – 1999 1995-2009 2012 2013
Sverige 3 % 15 % 21 % 22 %
Danmark 27 % 25 % 86 %
86 %
Storbritannien 45 % 46 % 64 % 58 %
Finland 58 % 58 % 58 % 48 %
Österrike
78 % 77
% 76 % 71 %
Frankrike 85 % 85 % 123
% 82 %
Belgien 83 % 86 % 98 %
84 %
Spanien 80
% 92 % 83 %
91 %
EU-medeltal 54 % 59 %
Ungern blev EU-medlem 2004 165 % 166 %
Litauen ”- 155 % 118 %
Tjeckien ”- 144 % 146 %
Estland ”- 155 % 102 %
Lettland ”- 111 % 78 %
EU-medeltal 70 %
65 %
Detta är ett urval av EU-länder.
Mer information finns i Finland på denna länk. https://portal.mtt.fi/portal/page/portal/ekonomidoktorn/eufadnadvanced_so/period/lonsamhetskvot
Näringsdepartementet, Jordbruksverket, SVT, och övrig
”svensk massmedia” har inte på eget initiativ kunnat presentera denna statistik
för svenska folket, med svensk text och kommentarer under de tjugoett år som vi
varit medlemmar i EU. Det ligger ett tungt ansvar över våra politiker och deras
tjänstemän, som under lång tid vanvårdat våra bönder, deras djur och vår svenska
landsbygd.
Kommer svenska folket att vakna innan kylskåpet är tomt?
Jordbruksverket klarar inte av att betala ut stödpengar från EU som våra bönder
är berättigade till. Många har fått vänta mer än två år på sina pengar. Är det
någon som behöver pengar så är det våra hårt arbetande unga bondefamiljer som
själva vill uppfostra sina barn. En svensk bondefamilj har inte mycket att
hämta ur socialbudgeten, men det ingår väl i fördrivningen av
landsbygdsbefolkningen till våra överhettade storstäder. Hur har de tänkt?
Statistiken ovan är förödande.
Har vi ingen mat behöver vi inget försvar.
Sten-Arne Persson
Lantbrukets Ekonomiservice
Källa: Tidningen Västsverige nummer 19, 11 maj 2017
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar