Var det inte miljöproblem som pådyvlades jordbruket (utan egentliga bevis) så var det för dyrt att producera i landet och inte minst djurskyddet som fullständigt spårade ur på 90-talet då aktivister på allvar fick grepp om frågan.
Om man spottar på en sten tillräckligt länge så blir den våt.
Konjunkturerna inom jordbruket, alltså böndernas situation, är påfallande lika andra småföretagares. De följer företagarens livsmönster. I grova drag kan man följa detta mönster med olika samhällsfenomen. På 1800-talet var skiftesreformerna märkligt i fas med en bondes aktiva tid som bonde. Vid ett skifte uppmuntrades nybyggnationer och andra aktiviteter. Vilka tog bortåt tio år att ordna. Sedan följde en "plundringsperiod" där bondens ekonomi ströps. När detta var ett faktum krävdes en ny "reform". Tio goda år och tjugo dåliga.
Under första delen av 1900-talet blev det två krig som markerade dessa funktioner.
Åren 1939-1947 kan ses som vettiga för den tidens bönder. Kriget styrde men 1947 blev ett jordbrukspolitiskt beslut avgörande för den unga efterkrigsgenerationen, de som var födda på 1930-talet. Lämna jordbruket!
Med 1967 års jordbrukspolitiska beslut "sparkade" politikerna in öppna dörrar. Tillgången på arbete till goda löner utanför jordbruket, plus en global agrarkris, punkterade livsmedelsförsörjningen i början av 1970-talet. Man hade inte insett generationsskiftet. Den trettioåriga cykeln.
Mellan 1972 till mitten av 1980-talet så var det åter en uppbyggnadsperiod. Tio goda år.
Sedan kom avregleringsbeslutet och därmed tjugo dåliga år. Skulle det inneburit, om inte EU-medlemskapet förändrat förutsättningarna. På så sätt att en livstidscykel för bonden inte märktes på samma sätt som förr. En minskning och förändring av böndernas cykel syntes inte i den nationella politiken. Förrän nu. Med Livsmedelsstrategin. En politisk markering som kopierar 1967 års politiska beslut, liksom 1947 års beslut. En konservativ, rent reaktionär politik. En politik som inte bryr sig ett dyft om människan bakom arbetet med jorden och djuren. En politik som hör hemma i förra seklet.
Det börjar gå upp för en del som varit delaktiga i de senaste trettio årens jordbrukspolitik. Att utan människan blir inget gjort.
http://gunnela.nu/2017
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar