Oljepeaken eller?

I tidningen ETC finns en artikel om oljebolagens verksamhet. Som förklarar mycket.
Som man anade måste oljan vara extremt billig i förhålllande till sin trolleriprocess i all verksamhet i dagens samhälle. För annars blir det inget över.
Som verksam i biologisk funktion, jordbruk, så har man sett detta under många år.

Strax efter krigslutet 1945 bestämdes att svenskt lantbruk skulle storleksrationaliseras och folket skulle bli industriarbetare. Så blev det. Men detta skedde under förutsättningen att industrin var kraftigt lönsam och kunde betala bra löner till sina anställda. Den goda karamellen visade sig bara i drygt tjugo år. Efter 1970 var de "goda tiderna" över. Och efter den första "oljekrisen" började en långsam reträtt.

För bönderna var en ständig skuldbeläggning given. De påtvingade rationaliseringarna skapade problem då det inte var biologiskt vettiga åtgärder som krävdes. Kemikalier som förut aldrig varit med i jordbruksdrift blev påtvingat jordbruket av rationaliseringsskäl. Men som man skuldbelade de aktiva bönderna för, när problem uppstod. Som kvicksilverbetningen av spannmålsutsäde på 1960-talet. Eller olika bekämpningsmedel som användes mot ogräs, svampangrepp eller annan ohyra på grödor. Att de som drabbades värst var bönder och lantarbetare var det ingen som funderade på.

Därmed hade man också en syndabock för mången annan förändring i naturen. Som algblomningar i haven eller förändringar i olika vildfågelbestånd. Alltid pekade man ut jordbruket, trots att det var det industriella samhället rationaliseringskrav som drev själva jordbruksförändringen. Och att problemen uppstått i helt andra sektorer än jordbruket! Kraven på lägre matpriser blev en effekt av industrisamhällets långsamma reträtt. I en värld där mänskligheten dubblade sig på kort tid. En utveckling som bara kan ske med en faktor - oljan.

Oljans centrala roll i dagens samhälle måste förstås med en biologisk förklaring.
Alla arter, allt liv, kräver energi för att kunna existera! Människan hittade elden en dag och kunde därefter breda ut sig över världen. Genom att styra elden kunde människan hantera många olika miljöproblem för sin existens. När kol och olja blev uppmärksammat blev det ett jättesprång för människan. Men det språnget var beroende av det fullständiga trolleri som särskilt oljan innebar. Överskottet av energi var ofattbart. Det påverkade alla människor i det dagliga livet. Men när oljan inte längre kan bidraga med ett ständigt överskott av ekonomisk karaktär så inträder en ny fas. Vilket man i artikeln i ETC vill påstå.

Det jordbruk som försörjde en fjärdedel av svenskarna före kriget 1939-45, det småskaliga självhushållsjordbruket försvann successivt framåt sekelskiftet. Nästan överallt kunde man hitta en och annan bonde som drev sitt jordbruk med häst ända fram till efter år 2000. Som "Hästmannen" vars existens krossades med "moderna/industriella" djurskyddsregler. Till och med oxdriften fanns bland. Detta var ett störande inslag i landskapsbilden. Samhället ändrade på den ena faktorn efter den andra för att dessa envisa människor skulle försvinna då de påminde om de förindustriella samhället, de förmoderna, vilket ingen ville bli påmind om i modernismens berusning.

Den processen inleddes med det jordbrukspolitiska beslutet 1947 som just skulle avveckla det småskaliga jordbruket. Sedan ändrades redovisningsprinciperna i böndernas bokföring runt 1970 då "kontantmetoden" ersattes med vanlig småföreagarmodeller. Dock uppträdde en svacka i denna förändring av en snabb förändring med en internationell livsmedelskris runt 1972, vilket innebar en lång period av statligt stöd för att upprätthålla livsmedelsförsörjningen i landet. Den politiken avbröts 1990 med avregleringen av svenskt lantbruk. En process som bara varade något år innan Sverige anslöts till Europeiska Unionen. Efter den dagen har svensk politik lämnat allt ansvar för landsbygden och dess invånare. Men vad sker då oljan inte längre kan trolla med samhället när dess överskott på energi inte längre är kvar?

Hur skall vi kunna, eller hinna, förbereda oss, som medborgare, som nation, som enskilda, för den samhällsförändring som förutsägs i artikeln om oljebolagens framtid? Där nuvarande samhällsutveckling på något sätt måste få en hastig förändring. Särskilt i Sverige.
Det är åtminstone en fråga som uppstår.

http://www.etc.se/ekonomi/ser-vi-slutet-de-stora-oljebolagen