Självmord bland bönder, en diskussion på Facebook. April 2020

Självmord bland bönder - globalt - är ett stort problem. Och ökande... Skillnaden mellan en vegan och en bonde är att en vegan kan välja medan en bonde, oftast, är skuldsatt så att någon valmöjlighet finns ej.. detta har förstärkts under de senaste trettio åren genom de internationella handelsreglerna (WTO) som styrt jordbrukets ekonomiska funktioner globalt.. Effekten i Sverige är dramatisk, egentligen, då det redan 1995 enbart var 16 000 lantbrukare som hade mer än 50% av sina inkomster från jordbruket. Numera är det runt 50 000 kr i inkomst från djurhållning i snitt så även djurhållning är en tveksam verksamhet rent ekonomiskt. Stressen under vår och höst, med vädret och en pressad maskinpark och hög arbetsbelastning ibland veckor i sträck, (en del jobbar jämt) skapar en psykisk press som ibland ger effekter som man inte tror kan ske.. Dessutom finns det yttre omständigheter som byggts upp under de senaste femtio åren på ett sätt som man inte kan förstå innan man själv hamnar i den situationen, med olika yttre krav från myndigheter av olika slag. Vilket är mina egna erfarenheter - då jag inte är född in i branschen så anser jag mig ha insikter om detta. Jag tyckte att bönder var långsinta och griniga, men ganska snart efter att jag själv blev en skuldsatt bonde så insåg jag att omgivningen tycker det är enkelt att trampa på en bonde... Så egentligen är era angrepp på bönder bland det fegaste som finns.. fast jag skall inte reta upp mig nu...(huruvida veganer mår uselt vet jag inte, de gamla kontakter jag har tyder på motsatsen..)

--

Jag håller med om att vi borde fokusera vår huvudsakliga kritik på systemet, inte enskilda bönder - vet du skrev mer, men är på väg ut, och tyckte bara det var viktigt att säga att jag håller i stort med på just det!

--

Där håller jag med oxå. Jag tycker verkligen synd om bönder som satsade och investerade i sin kött/mjölkverksamhet för 10 år sen innan försäljningen började dala. Då är det inte bara att korrigera investeringarna i efterhand. Men t.ex. Harvard Oxford eller Cambridge universitet of science förutspådde förra året att djurfabrikerna kommer att sakta börja avvecklas under 2020talet för att nästan vara borta 2030 och det av flera anledningar. Och nu kom coronan som bensin på elden oxå. Vi får se hur det går. Vi kan vara säkra på att oppositionen vädrar morgonluft mer och mer. Tiderna förändras och de mekaniserade storskaliga djurfabrikerna har vi bara haft sen ca 1950. Det är är verklugen ingen lång stund i människans historia.

--

Processen började 1947... Med ett jordbrukspolitiskt beslut som innebar att bönderna skulle flytta till tätorter och bli industriarbetare... Jordbruket skulle bli industri det också... Nu är vi där. Och ingen är nöjd.

--

jamen precis. Beslut 1947 och sen tre år av uppbyggande. Nej klart som fasen att vi inte är nöjda med att djur tas av daga i en horribel mekanisk process som är rena medeltidsfasonerna. Och sen är det inte ens nödvändigt för att vi ska leva och må bra. Och till det den negativa klimat/miljöpåverkan. Allt blev fel och framtidens dom lär inte bli nådig.

--

Efter 1947 så blev hönan en industriprodukt. De små besättningar som folk hade 30-300 höns för försäljning av ägg till omgivande kunder, blev tiotusentals i en anläggning på 1960-talet. Jag såg bygget av en sådan anläggning själv - då. En sommar 1973 så jobbade jag med höns där det var 30 000 ungefär.. På 1970-talet så blev grisen en industriprodukt. Innan dess var även detta en del av ett småskaligt jordbruk där man hade ett par suggor och körde suggan till en galthållare för betäckning. Något som helt upphörde på 1970-talet. Vilket jag också noterade... På 1980-talet blev det mjölkkon som blev en industriprodukt. Jag hade då startat en gård själv och tänkte ha max 30 kor, då det var den gräns jag trodde mig klara fysiskt (att jobba sju dagar i veckan för fullt klarar ingen, men med max 30 kor så blir söndagen inte så betungande utan kanske fyra-fem timmars arbete.) Men det stämde inte. Jag fick rådet att bygga ut till det dubbla - och då var det dax att tänka på att göra något annat. Jag återgick då till att bedriva jordbruket på medeltida sätt.. (med max 20 kor och sommarmjölk + jobb utanför gården) då det var kreatur och mjölkproduktion som var basen i skandinaviskt jordbruk sedan jägar-och samlarsamhällets tid. Men det fungerade bara fram till att Mejeriet satte stopp - en sådan naturnära jordbruksfunktion stred mot de industriella principer som all livsmedelsproduktion idag lever under... Så det satte man stopp för 1997.. Vad vi idag diskuterar är enbart den industriella funktionen (som avlöst ett bondejordbruk), en funktion som uppstod som politisk och ekonomisk idé redan före WWI och som blev en offensiv bolagsfunktion under WWII med "Den gröna revolutionen" och annat. Den politiska funktionen drevs av de stora bolagen i främst USA, som Cargill med flera, men samma tankar fanns ju i Sovjet och DDR - och i Sverige. Bondejordbruket skulle bort. Nu är vi där. Att leva gott är just vad vi gjort - de som stått utanför jordbruket. Och att vi snart blir omskakade av en ny tids krav - blir vi mycket snart varse, kanske redan i år. (när DDR föll tömdes de stora hangarerna på sina djur och jordbruket föll ihop, men livsmedelsförsörjningen kunde upprätthållas av produktionen i västra Tyskland), men hur gör vi med en eventuell global livsmedelsbrist där industrijordbruket stannat... Och hur gör vi i Sverige om/när vi nu går in i en tid lik 1600-talet med kallare väder och missväxt? (Blir det varmare så har det samma effekt på jordbruket, men det lutar mot att det blir kallare nu...)

 Så det tog mer än tre år, det tog trettio år... Att det gick fort är en myt som omhuldas nu av de som vill påstå att algblomningen i havet är en effekt av jordbrukets förändring. Så är det inte. Östersjön bytte ekologiskt system redan i början av 1950-talet, så långt stämmer det, men jordbruket som funktion ändrades inte radikalt förrän efter den globala livsmedelskrisen i början av 1970-talet. Så att Östersjön blev ett "näringsrikt innanhav" har andra orsaker, även om det är tacksamt att skylla på jordbruket. (Orsaken till det problemet är kanske en annan fråga, men åter, det har varit enkelt att skuldbelägga jordbruket - så länge det har varit ekonomiskt fördelaktigt att importera livsmedel...) Det innebär att ett skifte i jordbruksdrift/politiken /ekonomin tar mycket längre tid än man kanske tror... minst tio år innan man ser någon effekt - och bortåt trettio år innan allt stabiliserar sig...

Sedan... Gunnar Lindstedt skev en bok som heter "Svart Jord".. jag har läst den, men det är några år sedan.. han menar att det krävs 2 miljoner bönder i Sverige. Och jag tror det ligger mycket i det... Vi har egentligen aldrig lämnat jordbrukssamhället, utan bara haft en parentes som kallas industrisamhället. Frågan är bara om kommande generationer vill acceptera det? Nu när en stor ekonomisk och politik förändring sker...

Det finns ytterligare en vinkel om varför det blev en förändring under 1960-talet. Som aldrig noteras i debatten - och det är "avhästningen". När traktorn tog över dragarjobbet så förändrades foderhanteringen. Detta skapade ett missförstånd om den statistik som uppstod mellan tiden då traktorn kom i början av 1950-talet, fram till att hästen var närmast helt borta ur jordbruket, dvs. efter 1970... Oljan ersatte havre som drivkraft i jordbruket. Det innebär att man påstår att en enorm produktivitetsutveckling skedde under de åren - vilket är fel då man inte haft med hela bilden... Sedan påstås att en övergödning skett då den ökande handelsgödslingen inte gett effekter i form av ökande skördar utan att det blivit urlakning och havsmiljöförorening. Alltså en felbedömning och därmed felaktiga slutsatser.. (gäller även oxen, även om oxen var ovanlig redan på 1950-talet)