Kris i livsmedelsförsörjningen

Den ekonomiska kris i världen som uppstod 2008 trodde man var avklarad, men i mitten av september 2019 insåg man att det var inte fallet då pengatryckande i stor skala i USA åter inleddes. Vilket även gäller Europiska centralbanken, ECB. En kommentar av en brittisk bankman är att ”detta är en zimbabwisk ekonomisk politik med en kommande okontrollerad inflation”. Men ännu har man motsatt problem, att inflationen inte når önskad höjd, trots pengatryckande. Och är det svårt att hantera dessa problem med otillräckligt hög inflation, hur skall man då kunna kontrollera frågan den dag då inflationen blir okontrollerbart för hög? Det kan vara nyttigt att fundera på det innan krisen kommer.

Hur fungerar det då i Zimbabwe? Den vanligaste förklaringen till dagens allmänna kris och brist på mat i en av Afrikas absolut bästa jordbruksnationer brukar vara förre presidenten Mugabes politiska inkompetens och hat mot de kommersiella lantbrukarna med europeiska rötter, som Mugabe bokstavligen jagade iväg från sina farmer. Men var detta den riktiga förklaringen?  Vid ett av La Via Campesinas (en internationell bondeorganisation med runt 250 miljoner medlemmar) olika träffar ute i världen kom frågan upp när en representant från svenska Via Campesinagruppen NOrdBruk resonerade om problemen i Zimbabwe med en av dessa kommersiella farmare som också var med. Att problemet var ett rasistiskt problem förnekade den zimbabwiske lantbrukaren helt. Orsaken var något helt annat. Det var den ekonomiska politiken med för hög inflation.

Den senaste okontrollerade hyperinflationen som Europa har erfarenhet av var Weimarrepublikens Tyskland. Det var en helt ofattbar inflation. Att det fanns någon mat att köpa anses ännu inte vara något märkligt, ty bönderna jobbade och producerade som vanligt och ingen tycks se detta som något konstigt ens idag. Men det borde man göra, efter den zimbabwiska erfarenheten - oavsett åsikter om rasism eller inte. 

Så vad skiljer då dagens lantbruksproduktion från 1920-talets tyska jordbruk? För svensk del togs de första politiska besluten till en industriell utveckling av jordbruket i.o.m. ’1947 års jordbrukspolitiska beslut’. Det som kännetecknade förkrigsjordbruket var den ekonomiska enhetens funktion, den enskilda gården och en liten penningekonomi med självhushållning som bas. Man hade sin egen dragare, hästen eller oxen, som förbrukade energin som producerades på gården. Avsaluprodukter var slaktdjur, mjölk, rotfrukter eller spannmål. Vilka man sålde till dagsaktuella priser under hyperinflation. 

Men sådant som diesel, handelsgödsel, utsäde, maskindelar som dagens industrialiserade jordbruk kompletterar med behövdes inte under Weimarrepublikens hyperinflation. Medan den kommersiella exportodlaren i Zimbabwe drabbades av inflatoriska ekonomiska problem långt innan man började kalla det för rasistiska angrepp. 

Idag är matbristen ett stort problem i Zimbabwe och det som finns är det lilla överskott som de självhushållande småbönderna, som ändå finns, kan erbjuda på den lokala marknaden. Allt på grund av en okontrollerbar inflation. 

Samma risk står nu hela västvärlden inför och särskilt Sverige, därför att man inte inser i dess fulla vidd    faran av en bristande självförsörjningspolitik. 

Det som la Via Campesina insåg redan på 1990-talet i det politiska manifestet Livsmedelssuveränitet/Food Sovereignty enligt följande basala krav:

Reglera Sverige:s marknad för produkter som fordrar förvaltning enligt principerna om överskottsproduktion och exportsubventioner i begreppet Livsmedelssuveränitet. 

Se till att internationella handelsregler förbjuder alla slag av dumpning, inklusive den nya USA/EU-varianten (låga interna priser + direktstöd) och ompröva Blair House - överenskommelsen. (WTO-reglerna).

Utöver detta krävs förändringar av olika regler/lagar som enbart gynnar ekonomiska intressen som motverkar en lokal självförsörjning. 

Alla dessa förändringar måste diskuteras för att kunna åtgärdas snarast om ett hållbart samhällssystem skall kunna upprätthållas vid en samhällskris. 

Torgny Östling 

Ordförande Via Campesina Sverige /NOrdBruk

Thomas Gunnarson 

Sekreterare Familjejordbrukarnas Riksförbund

https://newsvoice.se/2020/02/livsmedelssuveranitet-sjalvforsorjningskris/