Det tycks ha blivit en sorts "avtal" mellan USA och Kina om deras handelsproblem.
Och till allas förvåning har det egentligen bara handlat om jordbruksprodukter.
Men den som följt vad som skett angående USA och Kina i jordbrukshandeln har sedan länge sett hur de stora spannmålsslagen, soja och majs, varit i ett ständigt flöde österut från USA till Kina. Även så "udda" varor som luzernhö har exporterats i årtionden från USAs västkust till Kina.
Men med Donald Trumps ambitioner att återta en del av tillverkningsindustrin från Kina så blev även jordbruket inblandad i denna konflikt. Det bidrager tydligen inte alls till bättre priser för det amerikanska jordbruket, utan mer tvärtom, vilket verkar egendomligt då Kinas problem just tycks vara folkförsörjningen. Visserligen stiger fläskpriset till det dubbla för konsumenterna i Kina, men det har bara marginellt påverkat situationen för jordbruket i USA. Snarare tvärtom, tycks det.
Förklaringen kan vara att man gärna missförstår marknadsfunktionerna (förutom då WTO-regelverket som i sig fungerar som en planekonomisk vilja att stabilisera jordbrukets priser på 1990-talets nominella prisnivåer) där störande låga priser justeras med - låga priser.
(Så menas i denna video - ca. 7.00 in i videon.)
Finns det något hopp för en bättre marknad för jordbrukets produkter? Svaret tycks vara: Inte i industrivärlden, möjligen i fattiga länder som nu höjer sin standard.
Tillägg: https://www.farmprogress.com/trade/reaction-phase-one-trade-deal?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar