När en diskussion om jordbrukspolitik uppstår blir argumenten grunda. Särskilt i Sverige.
Man resonerar vanligen som Pagrodski gjorde med förklaringen: "En gammal näring under avveckling". Men om det inte är så?
I en insändare i Borås Tidning skrevs följande: "En folkvandring mot norr blir resultatet, trots att Afrika borde kunna försörja sin egen befolkning med egna livsmedel. Att europeiskt lantbruk skall tvingas slå ut afrikanska bönder och landsbygdsbor bara för att tillfredsställa politiska doktriner (EU:s regelverk), de stora europeiska livsmedelsbolagen, karriärsugna byråkrater och svensk politisk hybris – och dessutom skapa ekonomisk folkvandring – kan inte vara rimligt."
Ett mer afrikansk sätt att uttrycka samma problem på har Ibrahim Coulibaly, Ordförande Småjordbukarnas organisation i Mali, Västafrika:
"The forced liberalisation policies and ensuing free trade agreements have created despair amongst African smallholders and caused a lack of interest among young people in pursuing careers in this sector, such that they have ended up emigrating to Europe or exchanging their shepherds' crooks and hoes for Kalashnikovs and turning against their own countries. It is time to revert to collective intelligence and give each and every person a real chance to live in a world that is secure."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar