"Djurägaren håller enligt uppgift bland annat livsmedelsproducerande djur för eget bruk."
Det är den sortens djurhållning, självhushållning, som är särskilt hotad med den nya "livsmedelsstrategin". Sådana djurhållare kommer inte att kunna leva upp till industrinormer för hur djur ska hållas på ett onaturligt sätt.
De klarar alltså inte att i överensstämmelse med den orwellska nyspråksformuleringen i Lex Pippis (Djurskyddslagen) paragraf 4 låta sina djur "bete sig naturligt". Självhushållarna har i de flesta inte resurser nog att kunna kosta på sig så mycket robotisering och stål o betong som fordras för att leva upp till "moderna" krav där det inte längre finns utrymme för enkla väl fungerande lösningar.
Sådana väl fungerande lösningar saknar handläggarna uppenbarligen mandat att godkänna, möjligen för att dessa hamnar utanför deras kompetensområde.
Artikeln handlar om en djurägare som beter sig illa. Var finns kopplingen till regelförändringar?
SvaraRaderaMan missar att det är inte djurägaren som beter sig illa utan inspektörerna.
SvaraRaderaMan tvingar sig inte in i en bostad utan tillstånd på något sätt.
Att myndigheterna använder djurskydd som motiv för alla möjliga orsaker för att bara gå in i folks hem är ett allvarligt hot mot rättssäkerheten. Om regelverket ändras så tydligt att självhushållning är uppenbart kriminellt är slaget redan förlorat. Därför måste allmogen agera i tid. Att de flesta inte har den långa erfarenhet av hushållning och regelverkets successiva förändring är förståeligt, men gör frågan därför viktigare. Redan när djurskyddslagen ändrades radikalt i slutet av 80-talet var det tydligt hur reglerna blev anpassade till industriellt jordbruk - en fasad av djurskydd. Medan åtgärderna fokuserades på den småskaliga djurhållningen som var mer varierande i teknik och skötsel. De senaste månadernas snabba förändring av politiska åtgärder inom jordbruket borde skapa en opinion bland självhushållningsjordbruket för att bevaka utvecklingen. Då det är försent när det är för sent.
När det gäller husrannsakan enligt 20 § så skall det ingå fängelse straff i straff skalan. Det betyder att polis kan inte kontrollera din bostad för att se om personen ifråga följer sitt djurförbud. Djurskyddskontrollanter har ej rätt att begära handräckning för tillträde gällande bostaden då ingen lag ger dom den rätten och i synnerhet inte då inget fängelse straff ingår i brottet.
SvaraRaderaBrott på vilket fängelse kan följa
För att något av de aktuella tvångsmedlen ska få företas, gäller att personen är skäligen
misstänk för ett brott på vilket fängelse kan följa. Detta innebär dock inte att det för det
misstänkta brottet skall vara klart att fängelse kan följa. Formuleringen innebär att fängelse
ska finnas med i straffskalan för det aktuella brottet.
Som exempel kan nämnas Narkotikastrafflagens (1968:64) 1-2§§. Eget bruk av narkotika
medför som regel bara bötespåföljd men då straffskalan uppgår till sex månader för ringa
narkotikabrott betyder detta att aktuella tvångsmedel får företas mot den misstänkte.
Även i RF finns bestämmelser av grundläggande betydelse för användningen av
tvångsmedel. I 2 kap 6§ sägs att varje medborgare gentemot det allmänna är skyddad mot
bl.a. husrannsakan, kroppsvisitation, kroppsbesiktning och liknande intrång. Med
husrannsakan i RF:s mening menas varje av myndighet företagen undersökning av hus, rum
eller slutet förvaringsställe oavsett syftet med undersökningen.
Enligt 2 kap 6§ är varje medborgare gentemot det allmänna skyddad också mot
kroppsbesiktning och kroppsvisitation. Skyddet mot husrannsakan och ovan nämnda
ingrepp får enligt RF 2:20 endast begränsas genom lag och en sådan begränsning får enligt
RF 2:21 göras endast för att tillgodose ett ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt
samhälle. En sådan begränsning får vidare aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med
hänsyn till det ändamål som har föranlett den. (Se vidare under principer)
Till skillnad från regeringsformen utgår EKMR från att det är intrång i en viss rättighet som
kräver lagstöd. Regeringsformen föreskriver istället att skyddet mot vissa ingripanden inte
får begränsas utan stöd i lag.
Legalitetsprincipen
För all tvångsmedelsanvändning och myndighetsutövning i övrigt gäller legalitetsprincipen
som innebär att en myndighet inte utan stöd i lag eller annan författning får ingripa i en
enskilds rättssfär.7
Enligt RF 1:1 skall den offentliga makten utövas under lagarna. I RF 1:9 slås fast att
domstolar, förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör uppgifter inom den offentliga
förvaltningen ska beakta allas likhet inför lagen och iaktta saklighet och opartiskhet.
Legalitetsprincipen förstärks ytterligare genom stadgandet i RF 2:20 vilken medför att det
alltid måste finnas lagstöd för att företa en åtgärd som begränsar de grundläggande fri och
rättigheterna.8 Legalitetsprincipen innebär alltså att användning av tvångsmedel förutsätter
att en bestämmelse i lag som medger ett intrång i den enskildes rättssfär.9
Legalitetsprincipens generella funktion är med andra ord att trygga förutsägbarheten och att
skydda enskilda från egenmäktiga ingripanden från myndigheter.