Lågt hängande frukter

I den allmänna debatten diskuteras myndigheternas resursbrist som det stora problemet för allt som man nu problematiserar i samhället.
Är det så?
I Stockholm har polismyndigheten under senare år lagt resurser på djurskyddspoliser i en internationell anda. Kostnaden bör ju vara ansenlig i jämförelse med de samhälleliga värdet av insatserna.

I nedan bild kan man läsa om polisens egna funderingar kopierade från deras facebook i Stockholm.
Är detta en rimlig myndighetsutövning? Är svenskt rättsväsende och myndighetsutövning en lekstuga för en byråkrati som bara har en uppgift: Att skapa en försörjning åt sig själv genom att "plocka lågt hängande frukter"?