Eftersom djurskyddslagen inte är anmäld i enlighet med Anmälningsdirektivet - så får den inte tillämpas - och det ger strikt skadeståndsskyldighet att göra det ändå
Den här domen är väldigt utförlig och ärendet har drivits av mycket kompetente advokat Martin Erling
Kammarrätten i Jönköping prövade i mål nr 708-03 fråga om vitesföreläggande enligt djurskyddslagen (1988:534). I dom 2006-08-14 analyserade rätten direktiven 99/74/EG (inhysningsdirektivet) och 98/34/EG (anmälningsdirektivet) och konstaterade att EG-domstolen i dom 1994-04-30 i målet C-194/94 funnit, att ett åsidosättande av anmälningsskyldigheten enligt det tidigare gällande direktivet (83/189/EEG) medförde att de tekniska föreskrifterna i fråga inte fick tillämpas gentemot enskilda. I domslutet uttalar kammarrätten bl.a.: Bestämmelsen i 9 § djurskyddsförordningen får anses utgöra en teknisk föreskrift i anmälningsdirektivets mening. Enligt anmälningsdirektivet skall en sådan anmälas till kommissionen och får densamma inte antas inom en tidsfrist på åtminstone tre månader från det att kommissionen mottagit anmälan. Någon sådan anmälan hade emellertid inte skett vid tidpunkten för vitesföreläggandet. Samhällsbyggnadsnämndens vitesföreläggande saknade därför lagligt stöd och skall upphävas. Överklagandet skall därför bifallas. Kammarrätten upphäver länsrättens dom och samhällsbyggnadsnämndens beslut om vitesföreläggande.
Den här domen är väldigt utförlig och ärendet har drivits av mycket kompetente advokat Martin Erling
Kammarrätten i Jönköping prövade i mål nr 708-03 fråga om vitesföreläggande enligt djurskyddslagen (1988:534). I dom 2006-08-14 analyserade rätten direktiven 99/74/EG (inhysningsdirektivet) och 98/34/EG (anmälningsdirektivet) och konstaterade att EG-domstolen i dom 1994-04-30 i målet C-194/94 funnit, att ett åsidosättande av anmälningsskyldigheten enligt det tidigare gällande direktivet (83/189/EEG) medförde att de tekniska föreskrifterna i fråga inte fick tillämpas gentemot enskilda. I domslutet uttalar kammarrätten bl.a.: Bestämmelsen i 9 § djurskyddsförordningen får anses utgöra en teknisk föreskrift i anmälningsdirektivets mening. Enligt anmälningsdirektivet skall en sådan anmälas till kommissionen och får densamma inte antas inom en tidsfrist på åtminstone tre månader från det att kommissionen mottagit anmälan. Någon sådan anmälan hade emellertid inte skett vid tidpunkten för vitesföreläggandet. Samhällsbyggnadsnämndens vitesföreläggande saknade därför lagligt stöd och skall upphävas. Överklagandet skall därför bifallas. Kammarrätten upphäver länsrättens dom och samhällsbyggnadsnämndens beslut om vitesföreläggande.
Det FINNS INTE något som heter "djurförbud" i gällande svensk lagstiftning - och om det alls hade funnits - så har det i och med att det handlar om blankettstraffstadgande en preskriptionstid på 2 år och skulle i så fall beslutats av domstol - INTE av obehöriga tjänstemän som inte ens är ackrediterade att utföra djurskyddskontroller i enlighet med Förordning 882/2004!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar