Förvånande

Det är litet förvånande att Miljöpartiet, nu i regeringsställning, så uppenbart missbrukar sin egen politik. Att man för fram politiska åtgärder med argument som inte håller.
Argument som inte tål en närmare granskning.

Som "gödselskatten", den nygamla "miljöskatten" på handelsgödsel, som åtminstone jag trodde skulle bli ett politiskt trätoämne. Men så blev det inte, tycks det..
Bönderna, som drabbas av denna extraskatt, i ett synnerligen känsligt ekonomiskt läge med sjunkande internationella priser på nästan alla jordbrukets produkter, klagar bara på den ekonomiska belastningen som "gödselskatten" innebär. Inte ett ljud huruvida det är en motiverad "miljöskatt"! Är underlaget vetenskapligt säkert?

Efter fyrtio år som accepterad "miljömarodör" har kanske lantbrukarna börjat tro på sin roll som marodör. Och enbart hoppas på omgivningens godhet och överseende för lantbrukets verksamhet, då jordbruk numera kallas "miljöfarlig verksamhet" i de flesta dokument.
Så då torde en skatt på handelsgödsel vara självskrivet. Bönderna har gett upp, helt enkelt.

Varför har det blivit så ahär? Att Sverige som i stort sett enda europeiska land håller på att förlora sitt aktiva jordbruk och blir alltmer importberoende? Och att politiken, utan något motstånd från de berörda kan införa en "miljöskatt" utan att behöva motivera sig?
För det gör man inte någonstans, varken i politikens skrivning om förslaget eller i den politiska debatten. Inte heller reagerar lantbruket och bönderna på påståendet om "miljöskatten"/gödselskatten utifrån miljösynpunkt.
Det måste innebära att alla är överens!

Istället för att ifrågasätta underlaget för en miljöskatt, vilket borde vara idealiskt utgångsläge i en debatt då just Miljöpartiet sitter i regeringen, så lägger sig hela lantbruksnäringen platt som en feg hund!
Visar upp halsen och viftar på svansen.
Hugg mig inte, ber man...
Självklart blir man biten! Eller sparkad på!

Thomas Gunnarson 
Fotskäl

Tel 0709221688