I efterdyningarna till en ny regering tycks krafter som legat och pyrt i snart ett årtionde kommit upp till ytan och försöker ta plats i samhällsdebatten.
Djurrättsaktivister, miljöaktivister, mataktivister.... Alla möjliga aktivister.
Krafter som lever i det moderna samhället.
Politiken har sedan demokratin infördes försökt att balansera olika krafter för att samhället skall fungera. Och så är det nog fortfarande. Men idag tycks avståndet mellan medborgarnas insikter om samhällets olika funktioner bli allt bristfälligare.
Vi lever alla i vår egen bubbla, vår egen lilla värld. Och allt utanför den bubblan blir hotfullt..
Min egen bubbla, jordbruket, var förr en stor och viktig del i samhället. I tusentals år var jordbruket basen i civilisationen. Till och med förutsättningen för samhällets existens. Civilisationens grundbult. Även i vår del av världen. För tusen år sedan var hela ekonomin baserad på jordbruket och jordbrukets tekniska landvinningar. I århundraden avgjorde jordbrukets förutsättningar folkets livsvillkor.
När industrialismen blev dominant i samhället och medborgarna tappade kontakten med jordbruket insåg man inte skillnaden mellan industriellt tänkande, industriell kultur, och naturens gång, jordbrukandets kultur. Hela samhället gick in i en kulturell förändring som går väldigt fort, i ett historiskt perspektiv, men sakta i ett individuellt mänskligt perspektiv. Men förändringen är påtaglig även på individuell nivå.
De lantbrukare som har upplevt hela denna process, att förändra det i stort helt agrara svenska samhället till ett industriellt samhälle där ytterst få medborgare förstår livmedelsproduktionens/jordbrukets villkor, är idag över sjuttio år. De som i sin ungdom upplevde det hästdrivna småjordbruket med några kor och hushållsgrisar, höns och ladugårdskatter....
Och som nu konstaterar att även den största ladugården i byn nu kommer att tömmas på djur och maskiner. För att stå tom. Då en industrihangar långt ute på landet har mycket litet värde.
Dessa bönder/lantbrukare har sett en förändring som är helt enorm. Och med en uppgivenhet och oro inför framtiden, för sina barn och barnbarns framtid.
Hur skall det gå?
Egentligen är problemet idag inte större än det var förr..
Egentligen inte större än det alltid varit inför framtiden.
Folk får anpassa sig, hitta nya vägar.
Eller gå tillbaka i intrampade stigar...
Men det gör sig inte självt i krissituationer.
Varje människa är då sin egen lyckas smed.
Har ansvar över sitt eget liv.
Det som kallas människans fria vilja.
Vilket är mycket tydligt i ett demokratiskt samhälle.
Men är då alla dessa aktivister, som vill pådyvla andra sina egna uppfattningar, demokrater?
Eller letar de efter syndabockar i ett samhälle de inte förstår?
Oavsett har lantbruket och bönderna varit en tacksam grupp att utse till syndabockar i ett samhälle som lämnade den agrara ekonomin för det industriella samhället.
Att det fanns en koppling mellan industrisamhället och bondesamhället (åtminstone det industriella lantbruket) var kanske inte riktigt klart då förändringen inom jordbruket tycktes gå långsamt och motsträvigt jämfört med förändringarna inom industri och övrigt samhälle. Men det var bara en ytlig uppfattning. Förändringen av bondesamhället till ett entreprenörbaserat jordbruk skedde parallellt med industrialiseringen av samhället. En symbiotisk samhällssituation som hade sin absoluta topp på 1970-talet.
I slutet av 1970-talet var det uppenbart att Sveriges storhetstid som industrination närmade sig slutet. En process som även den går långsamt. I ett mänskligt perspektiv. Då jordbruket och dess entreprenörer ligger litet efter i samhällsutvecklingen, vilket är naturligt då ekonomin i lantbrukets kundkretsar är avgörande för lantbrukets utveckling, så blev globaliseringen och senare EU- medlemskapet en ekonomisk kräftgång för svenskt lantbruk. Men medborgarnas oro över tillvaron i form av miljöaktivism, djurskyddsaktivism och hälsoaktivism fick religiösa uttryck som det etablerade demokratiska politiska systemet får allt svårare att hantera.
I den nya regering som tillträtt har krafter som är oroliga inför framtiden fått plats.
Överlag, även om aktivisterna har en religiös dimension i sin agenda, så är argumentationen byggd på just industrisamhällets filosofi, vetenskapligt underlag för besluten, vilket inte borde vara något problem för någon....
Men som debatten just nu utvecklas tycks så vara fallet. Den första prövningen för alla parter i jordbruksdebatten tycks bli "gödselskatten" där regeringen faller in i spår från förra seklet, den tid då politiken inte tog problemen på allvar då alla aktivister var långt borta från politiskt inflytande. Och då krävdes inga hållbara argument för det handlade bara om "religiösa yttringar" egentligen. Idag är dessa "religiösa yttringar" i regeringsställning! Och organisationer som tidigare inte behövde bry sig om sådana triviala företeelser ser nu litet desperata ut. De gamla politiska kontakterna kanske inte duger längre....
Därför kan debatten om gödselskatten bli en intressant följetong som visar hur det "efterblivna" organisationslantbrukets LRF kommer att tackla denna nygamla fråga.
Nog tycker jag att det skall bli spännande...
Thomas Gunnarson
http://www.atl.nu/lantbruk/lrf-starkt-kritiskt-till-terinf-rd-skatt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar