Takhöjden i LRF

Enligt denna länk till ATL     http://www.atl.nu/arbetsliv/atl-st-nger-kommentarf-lten  stänger LRF-ägda tidningen ATL ner samtliga kommentarsfält i tidningen. För ett antal månader sedan stängde även LRF -tidningen LAND ner sina kommentarsfält. Det har länge varit uppenbart att LRF-ledningen  inte har kunnat förklara sitt försvar av denna djurskyddsterror som pågått emot svenska djurägare i två decennier från kommunernas och numera våra länsstyrelsers tjänstemän. Jordbruksverket har agerat som någon sorts inofficiell lagstiftare genom utfärdande av anvisningar som svenska politiker tycks uppfatta som stående över EU:s direktiv vilka Sveriges regering och riksdag lyder under. Detta har kommit i dagen genom förtjänstfullt, och till stor del, ideellt arbete av Berndt Eriksson och Ulf Pettersson m.fl. som konstaterat att svenska regeringen försummat att lagstifta om de regler som länsstyrelserna arbetar efter och förvaltningsdomstolarna dömer efter. De regler som kräver mer än EU-direktiven föreskriver gäller således inte i Sverige.

 

Mot bakgrund av regeringens och LRF:s bristande respekt eller kunskap om  gällande EU-lagstiftning är det inte förvånande att man inte heller har någon respekt för sina medlemmars och prenumeranters synpunkter på vad som torgförs i LRF:s tidningar. Under lång tid har kommentarerna varit mer intressanta än de artiklar som kommenterats. I stort sett har LRF-ledningen försökt tiga ihjäl den massiva kritiken mot exempelvis "Djurskyddsterrorn". Är det så att LRF-ledningen har insett det hopplösa i att lyckas tiga ihjäl den framförda kritiken? Varför ställer redaktionen frågan till läsarna på nätet om vilket parti de skulle rösta på om det varit val idag? Kan det vara för att de ville skapa ett skäl till att stänga ute de kommentarer som man hela tiden tigit ihjäl från LRF-ledningens sida då man inte klarat av att bemöta dem sakligt?  

 

Gick det som man räknat med när 60 procent av de som svarade skulle röstat på Sverigedemokraterna? Sedan tar man resultatet som förevändning för att bunta ihop alla kommentatorer som rasister. Detta säger mer om LRF-toppen än om de som brukar kommentera LRF-tidningarnas artiklar i vanliga fall. Läs även dessa båda länkar i sammanhanget.

http://familjejordbruk.blogspot.se/2013/07/rattning-i-ledet.html

http://cornucopia.cornubot.se/2013/07/lrf-media-stanger-kommentarsfalten.html

 

LRF:s censur är ju inget nytt fenomen redan 1983 skrev jag en debattartikel till tidningen Land som jag fick i retur med motiveringen: "De saker Du tar upp i din artikel har Land seriöst behandlat i det fall de varit av intresse för Lands läsekrets". Nu var det ju inte  "Pravda" jag tillskrivit, men man kunde ju lätt få för sig det.

 

LRF:s beslut att förorda anonyma anmälningar vid befarad vanvård av djur genom beslut på senaste riksförbundsstämman tillsammans med ovanstående förnedring av seriösa kommentatorer gör att man saknar ord för att beskriva det demokratiska underskott som verkar bli större år från år i både LRF och vårt samhälle i stort.

 

När jag fått igenom min motion på riksförbundsstämman 1983 om att LRF skulle bilda opinion för en rättvis fördelning av familjestödet vilket kunde givit landsbygden lika mycket pengar som dubbla jordbruksavtalet på den tiden d.v.s. cirka 7000 miljoner kronor årligen. Det enda LRF behövde hjälpa till med var att sprida kunskapen om professor Jörgen Westerståhls utredning som visade att två tredjedelar av de socialdemokratiska väljarna föredrog valfrihet och vårdlön hellre än enbart dagisplats vilket varken etermedia eller övrig massmedia berättade för sina prenumeranter. Professor Westerståhl blev själv mycket förvånad över resultatet eftersom både han och de flesta andra trodde att alla ville ha sina barn på dagis (propagandan hade ju varit bedövande i många år). Han beslöt därför att göra en undersökning av hur etermedia (Radio och TV) belyste den folkvilja han hade noterat hos väljarna år 1980.

 

Efter att ha gjort detta skrev han i sin och Folke Johanssons bok "Bilden av Sverige":  "Förhållandet mellan mediebild och faktiskt opinionsläge, när det gäller  inställningen till barntillsynen, är fascinerande. Den åsikt som två tredjedelar av befolkningen omfattar blir, i varje fall i etermedierna praktiskt taget osynlig". Jörgen Westerståhl borde ju kunna vara trovärdig hos socialdemokratiska väljare även om LRF-toppen inte tror på honom för att han är barnbarn till Hjalmar Branting.

 

Eftersom både länsförbundsstyrelsen och riksförbundsstyrelsen motarbetat min motion så tyckte jag att det var på sin plats att jag redogjorde för min syn på det årliga ekonomiska värdet av att LRF:s båda rikstäckande veckotidningar upplyste folket om ekonomiska värdet för landsbygden.

Inför prioriteringen av motionerna i Riksförbundsstyrelsen skrev jag därför ett brev till alla 24 ledamöterna där jag ytterligare tryckte på vikten av att ekonomisk rättvisa skipades mellan en – och tvåinkomstfamiljerna. För landsbygdens familjer skulle det innebära att  få samma stöd som höginkomstfamiljerna i storstaden fick. Westerståhl hade ju visat att folkstyret manipulerats. Om verkligt folkstyre (demokrati) praktiserats skulle ju alla familjer få lika mycket pengar i förhållande till familjens storlek, som vi hade före slopandet av sambeskattningen 1970. Det är mycket möjligt att vi hade haft en rättvis fördelning av familjestödet idag om LRF-styrelsen gjort det som beslutats i högsta beslutande organet (riksförbundsstämman).

 

Trots att min motion gick igenom på 4 riksförbundsstämmor under 80-talet har LRF enbart gjort propaganda för kooperativa daghem och så kallat skördedagis. Hälften av Länsförbunden (12 st)

motionerade i frågan. Jag hävdar fortfarande att det inte gjorts en enda kommunal folkomröstning eller annan seriös opinionsundersökning där det funnits en majoritet för  "dagistvånget" som den ekonomiska diskrimineringen av de som skulle vilja ta hand om sina barn själva i hemmet innebär.  Diskrimineringen innebär att de enda som inte kan få betalt för att ta hand om barnen är barnens egna föräldrar.

 

Denna sjuka familjesplittringspolitik anser jag vara den största orsaken till utarmningen av de delar av landsbygden där det inte finns tillgång till betalda arbetstillfällen för båda föräldrarna på grund av att jordbruket samtidigt för de flesta är ett ekonomiskt nollsummespel tack vare LRF och den politiska maktens bondehat. Hur många gånger har vi inte läst hur Bror och Syster Duktig i LRF-toppen  och den politiska makten uttalar sig i vår bondehatande massmedia att de som klagar på lönsamheten i jordbruket bara är dåliga företagare? Stöd Guy Allan Svensson och Familjejordbrukarna de är inte störst men bäst och sitter inte i knät på makten.

Bästa hälsningar

Sten-Arne