En vinkel är lämplig att ta upp i Jultider, den religiösa dimensionen. Och solsystemet.
Förr, när vi hade en annan syn på Solens funktion, ungefär som farao Akhenaton, som betraktade solskivan som den Gud som bestämde allt och som hade flera namn, Aton, Amun och Ra, där Akhenaton då fokuserade på namnet Aton. Denna religiösa och sociala process, monoteismen, levde vidare i de Abrahamitiska religionerna, judendomen, kristendomen och islam och har påverkat vår syn på tillvaron fram till vår tid. Men som nu ifrågasätts och skapar en politisk och social oro i samhället - globalt.
Den självklara inställningen sedan Akhenaton innebär att Solen som funktion cirkulerar runt Jorden. Solen blev successivt degraderad som en gudom, trots Moses möte med sin Gud i den brinnande busken, en klar symbolisk handling av Moses gud där Solens brännande sken blev en eld, helt i samma tradition som zoroastrismens eviga eld. Kristendomens Gud, Jesus Gud, var en personlig, en nära anhörig, en far, mer i buddistisk anda än Akhenatons tanke. Det innebar att människan, som skapelsens krona befinnande sig på Universums centrum, Jorden, egentligen var själva Gudomen. Åtminstone Guds avbild. Och som Bruno Latour utrycker det: Det innebar också att motsatsen, Helvetet, fanns i Jordens innandöme. Bilden var enkelt och tydlig.
Så kom då modern vetenskap och rubbade allt. Solen var systemets centrum. Vi människor är passagerare på en ynklig liten kula som snurrar runt Solen. Den självklara inställningen om människan som skapelsens krona har blivit skakad. Vad är vår roll idag och framöver, som människa, som art, som samhälle? Det är frågan som Bruno Latour ställer i sin bok.
Boken skrevs innan fenomenet "Greta" uppstod. Men Bruno Latour inser att det skall komma då miljörörelsen är skräckens tanke om att ingen har kontroll, den kontroll över tillvaron som redan Akhenaton tillskrev sin gud Aton, men som vi idag förtvivlat ropar efter och därför i vår förtvivlan skuldbelägger oss själva som art, som en sorts medeltida gisslare. Vi söker bland våra medmänniskor efter syndabockar på alla möjlig sätt då detta är alltför tungt att bära för en enskild människa. Jesus Fader, hans Gud, har vi förlorat kontakten med. Tryggheten är förlorad. Människan har blivit Satan själv.
Den brytningstid, som var givet måste komma med vetenskapens nya insikter om tillvaron, där vår invanda trygga uppfattning som västvärldens olika trosuppfattning innebär, om en Allsmäktig Gud som vi kan luta oss mot, men som istället framöver betyder Kaos och Katastrofer där Greta och andra profeter gör tillvaron till ett helvete. Där devisen "Djävulen finns i detaljerna" är den verkliga sanningen.
Vår samhälleliga utveckling har bara börjat. Sanningen är troligen grymmare än vi kan ana, men tagelskjortan är meningslös och destruktiv. Att tänka positivt och konstruktivt, som Jesus, är det avgörande, trots allt.
Nedan video förklarar vår situation, vår brist på inflytande och vårt behov av ödmjukhet:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar